Aboslut fick löparskorna sig en omgång igår och det känns lite, lite lättare för varje dag. Om en månad och några dagar är det Göteborgsvarvet.. ja, vi får väl se hur det blir med det. Om inte annat så ska jag vara fit på stranden i Egypten i juni. Jag längtar!

Efter en runda, sol och handling så var vi påväg hem och plötsligt stannar tre små nätta stockholms-tjejer oss och undrar om vi har startkablar. Inget emot stockholmare, men det syntes på dom att dom inte hade några i alla fall. Innan Ida hinner svara och jag hinner tänka så svarar jag självklart ja. (Tack Ingelsta för priset som matchens lirare säsgongen 07/08).
Jag ber Ida köra runt till tjejerna och jag får en blick och en fråga som jag inte alls hade något svar på "Men vet du hur man gör då?!!" Jag önskar att mitt svar var ja.
Men tur att det finns instruktionsmanualer och frivilliga män som kan det där med startkablar. Bilen sattes igång och tjejerna var mer än supernöjda. Det är vid sådana tillfällen man inte kan göra annat än att le och vara stolta över vad vi faktiskt gjorde. Vi rullade sedan vidare ner till storkgatan och hade en fin avslutning på kvällen.

I detta nu har jag varit på jobbet i en och en halv timma och när klockan står på 16,15 så är det dags för hemgång. Inte mig emot. Och ikväll är det återigen dags för match med Mitt Favoritlag och vi ska vinna och jag ska göra mål.