Vi åkte hem och bytte om direkt för att ta oss ut på fotbollsplanen och träna massa. Både styrka, intervaller, skott och målvaktsräddningar (inför korpen) i hela 2 timmar. Eller inte. Vi tog med oss ett påslakan och la oss på gräset och vilade i solen. Det var vi helt klart värda efter att ha löpt i morse igen. Vi är fan duktiga.

Väl utslagna i gräset så blev jag väckt av att en hund kom och slafsade mig i örat. Sedan kunde jag inte somna om, men det kunde tydligen Ida. Tillslut fick jag lov att väcka henne då solen gått i moln och det blev kallt. Man kan även säga som de två små pojkarna med benskydd upp till lårbenshalsen att; Nej, nu måste vi gå hem för det börjar bli mörkt. Ska avsluta detta med att klockan då var 17.28.

Nu är klockan halv nio och det är fortfarande inte mörkt. Ida har intagit spikmattan och jag undrar när hon ska resa sig och krypa upp. Snart förhoppningsvis. Hon är det bästa jag vet, så är det bara. Idag har jag även fått klartecken med lägenheten och adressändringen är gjord, mer och mer saker har flyttats och mitt namn sitter på dörren. Fast för tillfället bara med en liten lapp, men snart sitter bokstäverna fast som sten. Jag vill alltid ha mitt namn bredvid hennes.