angel
Ikväll är bara en fredagskväll utan några måsten. Vi har bakat en kladdkaka som endast är naggad i kanten, men den var god ändå. Vi har köpt öl som fortfarande står i kylen, alldeles oöppnade. Ida sover som en stock. Solen sticker in sina strålar igenom fönstret och jag känner mig alldeles varm och kärleksfull i kroppen. Det kan vara känslan som finns innanför dessa väggar, hon som ligger och sover, musiken i öronen eller bara nuet. Eller alltihop på en och samma gång.
Det är en märklig men mysig historia vi har vi två. Efter att ha skymtat henne uppe på B5, vilket sedan visade sig vara en väns bästa vän, ledde sedan vidare till att vi började umgås lite då och då med gemensamma vänner och dricka öl på Kellys. Det var inte mer än så just då. Hon flydde sedan landet för att jobba och vad brydde jag mig om det, egentligen? Inte alls skulle man kunna tänka, men det är det bara jag som vet... Jag kan erkänna att jag var nog inte den enda som tyckte det var mer än trevligt när hon bestämde sig för att ta sig till Göteborg igen. Sommaren gick alldeles för snabbt, men den innehöll mycket fint. Jag har lärt mig att saker jag intalat mig själv gällande känslor, kan jag inte hålla. Det var inte alls meningen att planera in en tältning som sedan styrdes av och vi hamnade på en filt i slottskogen och drack vin. Det var inte alls meningen att ha filmkvällar till sent på natten bara för att få vara i hennes närhet. Det var inte alls meningen att synda och dricka alkohol vid kyrkan. Det var inte alls meningen att vakna bredvid henne på morgonen. Det var inte alls meningen att känna någonting annorlunda och det var framför allt inte meningen att falla pladask. Men jag gjorde det, alltihop. Idag är inte känslan att "det var inte alls meningen" utan det jag känner just nu, det är att det var precis det som var meningen. Bara att jag inte förstod det då. Men nu, nu gör jag det.
Jag kan inte riktigt förstå hur bra allt blev och hur bra allt är just nu. Det spelar ingen roll om jag är en surpelle på morgonen, hon får mig ändå att le. Det spelar ingen roll om regnet faller ner och kylan är bisarr, hennes kärlek värmer mig alltid ändå. Det spelar ingen roll att jag känner mig fruktansvärd, för hon tycker att jag är vacker ändå. Hon älskar mig för den jag är och jag behöver inte tänka på att försöka göra mig till eller passa in, för jag har fått känslan av att jag gör det ändå. Hon lär mig saker varje dag, som att till exempel lägga in kläderna i garderoben istället för att slänga dom på golvet. Hon vet precis hur hon ska göra det också, utan att jag blir sur eller irriterad. Hon gör det på sitt sätt som bara hon kan, hon lägger på charmen. Den är otrolig. Hon är det och hon är hur fantastisk som helst. Ja, jag vågar säga det. Hon är precis det där jag någonsin önskat mig och hon är mitt allt. Det är nu jag vill nypa mig i armen för att se om det verkligen är sant att det är hon som ligger där, alldeles stilla i sängen, och utstrålar sån kärlek och värme. Hon är min och jag kommer aldrig att släppa henne och det vi har. Jag må vara knäpp och tråkig ibland, men förhoppningsvis tvärtom ibland också. Du har mig nu och så länge du vill. Man skulle kunna att jag är här för att stanna. Jag har hittat hem. Du är det bästa jag har och jag älskar dig.
Kommentarer
Postat av: Sofia Kourbetis
Ni är så fina, ni två. Är jätteglad för eran skull <3
Trackback
