lördag
Vilken fin kväll vi hade igår! Strax innan sju kom min fina familj och hämtade upp mig och jag kände redan på stämningen då vilken fin kväll vi skulle få. Då Matte körde så blev det vatten för honom, men han såg till att vi andra drack öl. Jag hann inte mer än bara säga hej så hade han öppnat bagaget, där det för övrigt låg tre lock öl, och gett mig en. Så det vara bara att tacka och ta emot. Men han hade självklart en baktanke med det.
En timma senare var vi igång med våran femkamp, eller ja, sjukamp. Vid elva var vi klara. Jag önskar nu att jag skrev att det var jag som vann, men jag väljer istället att vara ärlig. Matte blev segraren. Undra varför... nästa gång tror jag allt att dom får ta bussen in. Men jag kom i alla fall inte sist, vilket var tur. Det gjorde nämligen Pernilla. Grattis!
Pappa var även så duktig så han vann lite vinster under tiden, bland annat gosedjur till Adam och givetvis stjärnvinst. Tillslut låg adam gömd under alla saker. Och jag och Matte fick våra stjärnvinster till slut också. Så nu är det fullt med choklad här hemma som bara väntar på att få ätas. Den kommer nog räcka ett bra tag.
Kvällen var i alla fall superfin. Dock fattades det att jag vann och att Ida var med, men hon kommer att få en ny chans. Och jag kommer vinna nästa gång.
Idag har jag haft en mysig dag alldeles med mig själv. Efter att ha hämtat våran bilstereo, som tagit säkert minst två månader, så åkte jag till stan där jag fick träffat My en snabbis. Det var verkligen inte igår, men det var trevligt. Fick även handlat lite och avslutade med Condeco. Visst, kanske ser ut och verkar tråkigt att gå och äta mat ute själv, men nej, faktiskt inte. Jag hade faktiskt supermysigt och jag kunde sitta och glo och kolla på massa människor som passerade och tänka tankar om dom för mig själv.
Efter det tog jag vägen förbi hemma, lämnade saker och tog med mig en filt och en bok och satte mig ute i gräset. Alltså hallå vilken rofylld stund jag hade. Jag bara njöt av att få sitta där alldeles tyst i min ensamhet och låta solens strålar regna över mig. Ni vet vissa sådana lyckofyllda stunder man aldrig vill ska ta slut - det där var en sådan stund.
Men det var några timmar sedan. Solen har gått ner för längesen och det börjar bli dags för sängen. Och det är nu det blir mer påtagligt att man är ensam. Kvällar och morgonar. Det är inte det att jag saknar ihjäl mig och inte klarar mig själv, även ifall det kan verka så, det är bara för att jag tycker att det mysigaste som finns är att få krypa ner i soffan och sen sängen och ligga tätt intill och när man vaknar så är det första man möts av kärlek och närhet.
Men fina ord gör det hela mycket bättre. Nej, nu låter jag superblödig och får det att låta värre än vad det egentligen är. Grejen är bara att jag är kär, helt galet kär och jag har aldrig känt på samma sätt innan. Och jag gillar ändå känslan av att sakna för att jag vet att när hon kommer hem, då får vi alla dom där kvällarna och morgonarna igen. Och för dom stunderna kan jag vänta hur länge som helst.
Kommentarer
Trackback
