Jag skojar inte när jag säger att gårdagens träning, ja alltså, det kan vara den värsta jag har genomgått, någonsin. Men jag lever idag och träningsvärken skymtas inte ens bakom knuten. Kanske imorgon..

Nej alltså, det går dåligt med det här inlägget idag. Jag ger upp. Jag är hungrig också. Tur vi slutar snart. Hem, byta om och iväg. Stress är aldrig bra för kroppen har jag hört.

Okej, en sista notis. Det står just precis nu två fotbollskillar i 12-årsålder i full mundering på planet under mig och väntar på sin varma choklad från kaffemaskinen. En ovanlig syn här på Telia. En ovanlig, men ganska så rolig sådan.