En fredagskväll på Willys med Evert

Äntligen helg och varför inte börja och fira helgen med ett besök på Willys.
Tanken var bara att handla lite inför kvällen, grejen var den att det var fler än vi som tänkte så. Mamma, jag förstår nu varför du handlar inför helgen på torsdagarna nu.
Efter att vi hade gått igenom halva butiken började det bli trångt och vi inser sedan att anledningen till att det blev trångt var den enorma kön till kassorna.
Vi åkte hemifrån kl fem och var hemma strax innan sju igen. Och vi handlade endast en korg.
Vi spenderade säkert 45 minuter i kön. Sen är min tidsuppfattning alltid kass, men något sånt. Men vi hade i alla fall en trevlig stund i kön då vi mötte Evert. Evert är en man i 50årsåldern, kort, tjock och säkert ogift. Han bekantade sig med oss när han skulle ställa sig i kön. Istället för att ställa sig bakom oss, som en normal man hade gjort, så ställde han sig framför oss. När Ida hade bytt några ord med honom vandrade han framåt i kön för att sedan gå tillbaka och ställa sig bakom oss. Och där stod han sedan någon minut, fastlimmad i min rygg för det var ju inte värt att släppa några imellan några luftpartiklar mellan hans kulmage och min rygg.
Han bytte sedan kö till den bredvid och ställde sig tätt inpå kvinnan framför där och så höll han på hela vägen fram till kassorna, tills han tillslut var tvungen att välja en som han ville betala i. Vi lämnade en liten lucka på insidan och han körde upp jämsides med oss i omkörningsfilen. Där står jag, Ida och Evert, alla tre med varsin korg och alla tre på bredden. Men då vi kör turbo och han körde säkert en Mazda så hade han inte tillräckligt med gas så vi fick betalat före honom, vilket inte var mer än rätt. Det som var lite extra kul var att Ida, precis innan vi ska lägga upp varorna, lockar fram honom i en lucka för att sedan snedda in precis framför honom innan han ska lägga upp sina varor. Sen gick den andra kassan som han tillslut inte valde fortare också! Jag hoppas Evert fick en trevlig fredagskväll...
Nu sitter vi i soffan och tittar på Let's Dance och äter godis och negerbollar. Ida skrattar och det är hennes humor. Jag gillar när hon skrattar för hon är så vacker då. Fast det är hon ju visserligen jämt. Det är därför jag jämt tjuvkikar på henne när hon inte ser. Min kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0