välkommen

Idag har jag delat in mina kunder via jobbet i tre grupper. Det får man göra när man har tråkigt.
I grupp ett tillhör de kunder man får prata med som man verkligen klickar med och man har ett ständigt äkta leende på läpparna igenom hela samtalet och efter samtalet är man verkligen glad.
I grupp två finns de kunder som kan göra en så förbannad så man verkligen skakar när man avslutat samtalet, men leendet är där ändå men jävligt påklistrat.
Den tredje gruppen är alla övriga som inte gör något speciellt intryck som är värt att minnas.

Jag vet inte riktigt vart jag ska placera min senaste kund. Första intrycket av honom igår var en dryg jävel. Istället för att säga hej mitt namn är får jag ett "jag är förbannad och jag skulle ha varit på möte för några minuter sedan. jag har därför inte tid att prata med dig så du ska ringa upp mig imorgon. jag har möjlighet att prata mellan 09,00-09,30 då jag har möte hela dagarna."
Jag kände att här hade jag inget val och placerade honom i grupp två, så jag löd hans order och ringde upp han imorse. Med rätt för att få världens utskällningen, vilket jag i och för sig gillar, så var mannen som förbytt och vi hade en lugn diskission. I den stunden går kunden över i grupp tre när vi har kommit överens och han vart supernöjd, tills han får reda på att han sitter i byggnaden mitt emot och vi kan i princip tala med varandra utan någon dum telefon. Han ifrågasatt då varför vi inte hade tagit detta samtalet över en lunch istället. Vad svarar man i en sådant läge, "Jo men visst, en annan gång kanske". Han blir då seriös och säger "Nej men på riktigt, jag hör av mig till dig."
Kunden har nu placerat sig i grupp ett. Kanske inte för att jag kände att jag klickade med honom, eller jo, samtalsmässigt, men inte riktigt mer än så, men man kan ju inte mer än att skratta efter ett sådant samtal. Jag hoppas bara för guds skull att jag inte får ett mail vid lunch-tid från receptionen gällande att en man söker mig. Fast det hade ju i och för sig varit jäkligt kul.
Om han är snygg kan han ju få äta lunch med mig och Ida och en vacker dag kan han ju få donera i så fall. För att för mig finns bara en och hon är det bästa jag vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0