Man kan inte hjälpa det, men ibland blir man faktiskt sjuk. Och kanske inte så konstigt om ida var sjuk förra veckan..förr eller senare skulle turen bli min.


Lördagens match vill man väl helst bara glömma. Att gå från 6-2 till 6-6 på två och en halv minut var fint gjort. Däremot var det förgäves då dom med 20 sekunder kvar får göra 7-6. Men nu vet vi alla fall att vi kan det, man får väl se det så.

Turbo var även nere i Lund denna lördag. Med sig hade han Ida, Zarah och Freja. Han går som en klocka och han trivs i mitt och Idas sällskap. Eller han har i alla fall inte sagt något annat. Fast i söndags blev jag lite arg på honom och tyckte att vi hade skaffat en skitbil. Men jag har ångrat mig nu.
Och jag ska aldrig mer ge upp genom att sitta och glo och låtsas som att solen skiner trots att regnet öser ner, för det blir bara fel. Jag ber åter igen om ursäkt älskling.

Igår var en bra dag, våran dag, och om två månader firar vi ännu mer jämt och slår på stort. Jag vet inte om jag ska tycka att tiden går fort eller inte..
Jag vet bara att jag inte är rädd för någonting med henne och att jag har hittat ganska så jätterätt!