god kväll
Jag gillar egentligen inte små kryptiska inlägg, men ibland blir det så. Man kan inte alltid vara sugen på att blogga när annat kommer upp.
I vilket fall som helst.
Så sen sist. Imorgon har jag jobbat två veckor sedan jag kom tillbaka från semestern. Det har gått fort, men jag hade gärna varit ledig också. Jag har fortfarande inte riktigt kommit på att jag faktiskt inte har semester längre. Eller jo, jag ljög. Den här veckan har varit satans så hektisk. Men i morgon är den slut. Jag bestämde mig i sista sekund att jobba kväll. Kanske för att jag vill sova i morgonbitti, annars vet jag inte varför. Jaja, nu är det så och jag får bara göra det.
Förra helgen var vi på fest hos Sofia och det var en trevlig liten tillställning. Det var värt att vara bakis på söndagen. Däremot vet jag inte om jag har lust att vara det snart igen.
Veckorna som kommer innehåller mer än vad jag har vant mig vid, då vi inte haft några gemensamma träningar eller något annat, utan bara tagit dagen som den kommer.
På lördag ska jag och min kära syster ta en tripp ner till Falkenberg och morfar som fyller år. Jag är inte bitter, men vem väljer att ha ett 78-årskalas en lördagskväll? Han. Samtidigt som jag vill åka ner, just för att få träffa dom och ta vara på det, så känns det surt att behöva köra hem själv i mörker. Men jag vet att det kommer att vara värt det.
På onsdag är det begravning. Tror jag inte behöver säga så mycket mer om det. Jag har i alla fall nämnt det.
Veckan efter fyller Pernilla 20 och hon har ingen aning om vad hon önskar sig. Som vanligt. Så jag måste även sätta igång min hjärna och börja fundera på vad jag ska försöka hitta på till henne.
Min brorson Adam börjar även att växa så smått. Snart är han två månader. Jag hoppas att jag träffar honom snart igen. Vi ska även ha grillkväll hos Matte och Therese när dom har slutat äta pulver. Jag hoppas dom gör det snart, i alla fall innan sommaren är slut. Dom är helt klart dom bästa!
Nu ska jag förövrigt krypa ner till den lilla fisen som legat i sängen sedan klockan sju. Inte konstigt då vi inte fick sova så mycket i natt. Jag skrev ju tidigare om våran utflykt igårkväll. Vi får i alla fall som sagt sova ut och jag längtar tills imorgonbitti när vi vaknar upp och inte behöver stressa, utan bara kan njuta av att täcket är varmt och att luften vi andas består av kärlek. Godnatt.
ge
Idag är vi trötta då vi igår kl 23,30 gjorde en utflykt till landvetter flygplats. Lite sömn känns efter ett tag, som nu ungefär.
Igår hade vi annars en fin kväll hemma hos Sara och fick mat och kladdkaka. Det är mysigt att få komma bort och äta lite ibland. Sånt där man måste göra lite mer ofta helt enkelt.
Ikväll är det bara myskväll och jag ska göra eftermiddagen och kvällen till den bästa. Och jag ska försöka hålla ögonen öppna fram till 22 i alla fall. Det är värt ett försök.
Det är oundvikligt att inte tänka, men jag vet att du har det bra nu.
kaos
Ja, det är precis vad jag känner idag. Kaos. Ett stort svart kaos. Telefonerna ringer stup i ett, mailen flödar, samtal som ska ringas överallt och ändå blir ingenting som det ska, det blir bara värre. Och till det har jag fått äran att vara ledare för mitt team denna veckan. Det är tisdag och jag vet inte vart det ska ta vägen. Jag älskar att vara tillbaka på jobbet!
Jag slutar dock om 2½ timma. Då ska jag gå hem och inte tänka på något som har med jobb att göra.
pussel
Jag kan inte med ord beskriva min känsla i kroppen. Jag har fått något slags rus idag. Jag har varit mest glad och lycklig hela dagen. Kanske för att vi har haft en bra helg? Jobb och fest hos fröken Furberg och en bra utgång. Och jag kände mig till och med fit. Kanske för att hon är det vackraste i världen? Och kanske för att vi en kväll som denna inte har några måsten. Vi kan krypa ner i sängen när som helst och bara kramas och vara precis här och nu. Som typ nu. Ni kan kalla mig sentimental (jag lärde mig det ordet igår).
tillbaka
Måndagen den 11e juli 2011. Jag har inte längtat till denna dagen alls. Min semester är slut och jag är åter på jobbet. Fyra veckor har redan gått och fort gick det också.
Om vi börjar med Egypten så var det hur bra som helst. Varmt, men skönt. Vi har badat och vi har tagit vårat dykcertifikat. Så nu är vi certifierade dykare, inte helt fel. Vi fick möta muränor på tre meter, färg-glada koraller, fiskar i stor stim och fiskar som kom och hälsade på oss när vi satt där nere på botten. Det var helt underbart och jag hade gärna suttit på den båten nu. Då skulle vi precis ha ätit lunch och fick sova lite middag innan det skulle vara dags för nästa dyk. Vi har fått mersmak och vi ska boka ny resa så vi åker i september igen, och då står ytterligare en kurs på tur, nämligen en avancerad och 30 meter neråt i det djupa blå.
Vi har nu varit hemma i en vecka och det är alltid lika skönt att komma hem.
Senaste veckan har varit mycket fram och tillbaka. Idas familj har äntligen bestänt sig för att flytta ner. Så i onsdags kom de ner och skulle kolla på lite hus runt omkring stan och förhoppningsvis hitta någonting som dom fastnade för innan dom åker hem. Pappersbunten var tjock med massa hus som var intressanta. I torsdags var det dags för att kolla på första huset och ja, där satt den. I fredags var papperna påskrivna och huset deras. Jag förstår Idas lycka av att få ha dom nära och det strålar om henne. Vilken familj hon har!
Den tunga delen har försäsongen är över, nu kommer det roliga igen. Men först några veckors ledighet, fast med egenträning. Ska även ta mig i kragen och åka hem i veckan. Det tar emot och det är därför jag skjuter på det. Jag fruktar dagen som kommer då vi alla ska gråta ikapp. Men tills det är dags att prata om det, så låtsas jag som ingenting har hänt och allting är bra. Det blir lättare då.
Jag ångrar att jag inte har varit hos dig innan allt blev som det blev. Jag ångrar det varenda dag. Men jag erkänner det, jag är för svag för att inse vad det är som händer, innan det är för sent. Jag klarar inte av det helt enkelt, utan intalar mig själv att om jag väntar lite längre, så blir det kanske bättre. Men inte den här gången heller. Istället gick det rakt utför, alldeles för fort, och nu sitter jag här. Vi är en man kort och vi har sorg. Men det är livets gång, tydligen.. Men jag vet att du har det bra nu och att ni har hittat varandra.
Dock kvartstår; man vet inte vad man har, tills man förlorar det.
