Ibland har man perioder där det mesta är tungt. Den här veckan är en sådan vecka. Jag vet inte riktigt vart jag ska hitta motivationen och det blir inte bättre av press. Jag funkar som så att jag måste få ta åt mig och tänka över det, det räcker inte med tio minuter för att kunna förändra något. Och där kommer återigen pressen. Det hjälper inte att stressa fram en förändring, utan det får ta den tiden det tar. Jag vet att jag kan, men ge mig tid att visa det bara. Frågan är om jag kommer få den tiden bara... Jag längtar tills imorgon när klockan 16.15 och jag äntligen har avslutat min arbetsvecka. Sen ska jag låsa in alla tankar på jobb så långt in i huvudet jag kan för att sedan låsa upp på måndag morgon. Rent spontant känner jag att jag behöver vara ledig och det ska jag verkligen vara i helgen. På måndag är det jag som säger ny vecka, nya möjligheter och jag ska avsluta mars månad på ett snyggt sätt. Så... Jag var bara tvungen att skriva av mig, och nu var det gjort. Det sista jag vill säga är att; älskling, kom hem!