I natt har jag varit gravid. Helt plötsligt fick jag reda på att jag var i 7e månaden och panik utbröt. För det första för att Ida inte kan göra mig på smällen direkt och för det andra att jag visste inte hur jag skulle bli av med det. Det kanske låter hemskt, men jag kan inte säga att jag är redo direkt. Som tur är var det bara en dröm, men fy tusan vad obehaglig den var. Men det är skönt att veta att det inte kan hända på riktigt. När vi ska ha barn, ja, då vet jag att vi båda är beredda på det då det krävs lite planering också.

Gårdagen var hur mysig som helst. Först var vi ute och tog oss en promenad, sen åkte Ida till stan och jag hade kvalitetstid med mig själv. Det är skönt att kunna gå runt och dansa, utan att man behöver vara orolig att någon står och smygkollar. Fast samtidigt lite tråkigt.

När klockan var halv sex åkte jag inåt stan och då jag har förmåga att komma försent så åkte jag i tid. Det resulterade att jag fick stå och vänta på Josse, Lena och Sara i en kvart och det hann gå ytterligare en kvart innan Fia kom. Men vad fan, bättre sent än aldrig. Eller ska jag säga, fint folk kommer sent?!

Det var precis en sån bra kväll som jag visste att det skulle bli. Det slår aldrig fel. Det är riktiga vänner och som jag sagt innan, man behöver inte ses ofta med jämna mellanrum, utan jag vet precis vart jag har dom ändå. Det är fina vänskapsband det. Och det bästa är nog att på lördag ses vi allihopa igen. Det är sånt som gör min själ varm av lycka. Dom är lycka och väldigt mycket kärlek. Och det vet jag att ni vet!

Ikväll ska vi ut och äta och jag ska visa henne att hon är allt för mig. Min kärlek.