Mina ben är döda. En mil igår och fem idag plus ben-styrkebana. Jag har mot min vilja beställt träningsvärk till i morgon. Men det är ändå ganska skönt att vara igång igen. Speciellt när jag känner att våra morgonrundor har givit något. Jag har även lyckats springa bort min rumpa. Det var inte meningen, men det kanske är bra. Bra att vara lätt för om jag orkar ta mig runt åttan två varv på lördag så blir det göteborgsvarvet för mig nästa helg. Det ska nog inte vara några problem tror jag. Mitt mål är att springa snabbare än mamma. Känns som ett rimligt mål.