Just nu är jag på superbra humör. Om två minuter kan det vara precis tvärtom. Denna dagen alltså. Jag är uppsvälld som en minigris som får äta pizza och spagetti varje dag och har ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag fick för en stund sedan 15 min tid till att bara sitta med benen på skrivbordet. Obekvämt kan man tycka. Men ibland är det ett måste. Nej, nu ska jag på skattjakt efter ytterligare en värktablett, sen ska jag jobba.

I eftermiddag är det nålan igen. Gud vad jag längtar, eller inte. Jag kommer börja lipa!