Jag är nyligen hemkommen. Direkt efter jobbet begav vi oss emot Elisabethskolan då vi skulle få behandligar, hela laget. Fruktansvärt skönt var det, helt galet. Jag hade gärna legat kvar någon timma till, men samtidigt skönt att få komma hem och soffan passar mig utmärkt nu. Min kropp är helt slut och det känns som någon har planterat ett stenblock på mig. Förhoppningsvis behöver jag bara sova och är kry imorgon igen.

Annars mår jag bra. Igår fick jag äntligen klartecken att träna igen, så jag tog mig till hallen och gjorde en fin träning med ett fint lag. Även ifall både skor och klubba var nytt, så gick det an ändå. Nästa helg är det seriepremiär och vi får se vad som skrivs på söndagkväll. Fast det är klart, det finns bara vinst. Jag hoppas att jag sitter i bussen i alla fall.

Nu är det annars bara en dag kvar att jobba, sen ska vi vara lediga en vecka. På tisdagmorgon lyfter flyget som ska ta oss till norra delen av landet och jag är spänd och förväntansfull. Det ska bara bli mysigt.

Nej, nu ska jag bädda ner mig här med en filt och vänta på att min älskade kommer hem. Jag saknar hennes famn.