Jag är på plats i norr och har landat i hotellsängen. Dagen idag har ärligt talat varit väldigt kaosartad, samtidigt som jag har skrattat så jag har kissat på mig.

Vi börjar.
För det första var planet försenat ca 20 min från landvetter vilket resulterade i att alla kostymnissar suckade och var allmänt bittra och kunde inte le någonting. Frågan är om de hade varit glada om det var i tid. Det får vi aldrig veta. Men frukost nummer ett och jag råkade skvätta apelsinjuice på damen bredvid mig, men det kunde hon allt ha. Hon var snobbig.

Väl nere på marken igen så fick vi rusa till nästa plan. Vi hann inte ens gå på toa. Här jobbar vi INTE kostymnisse längre kan jag lova. Varken passagerare eller personal.
Jag berättade för Ida att när jag var liten så ville jag jobba som flygvärdinna för att de alltid var så finklädda. På planet mot skellefteå var det andra bullar. Där jobbade Britta 55år - omskolad, gråhårig bamba-tant. Jag DÖR vad hon inte var snygg eller finklädd och hon tuggade tuggummi med öppen mun så hon till och med tappade ut det en gång i gången i planet. Inte fräsch dam. Men jävligt rolig.
Frukost nummer två var också avklarad på den turen.

Vi landade närmare halv tio och det visar sig då att till Skellefteå vill man åka. Eller inte. Det fanns ingen taxi ledig utan det var man tvungen att boka i förväg. Men tillslut så kom Anna-Lotta och räddade oss. En urnorrlänning i sin livs form. Hon pratade kan man säga. Hon berättade om sin dotter som är Sveriges yngsta taxi-chaufför (bäst att gå i mammas fotspår), sin son som nu har blivit så smal för han hinner inte äta då han har fullupp med buggen och west-coast-dansen och allt var det var.
Hon gav oss även en guidad tur genom skellefteå och när vi äntligen var framme så dog vi alla av skratt. Mycket givande taxi-resa.

Men som sagt, väl framme och då började kaoset. Vi hann inte mer än bara komma in, ta en kaffe sen skulle vi i princip köra igång. Men vi var ju tvugna att ställa frågan om vart vi skulle vara. Det var lite "ja just det"-moment. Utbildningssalarna ja, ja just det. Marcus visade oss. Vi kollade på varandra och tänkte likadant allihopa "utbildningssal?". Det går inte ens att förklara. Jag ska ta ett kort imorgon och visa hur det ser ut. Den ena "salen" är avskärmad med skärmar och min sal är en stor matsal. Det är katastrof. Men vi får göra det bästa av saken.
Sen är ju inte norrlänningarna så pratglada heller. Jag vet inte vad som hände där, men jag behöver ju inte direkt säga till dom att vara tysta..

Det finns dock en kille vars jag kommit väldigt bra överens med. Han är inte ens 20 år, har läst matte D och vill verka allmänt viktig och är faktiskt väldigt trevlig. Han sitter på support just nu, så han vill hela tiden ligga steget före alla andra, vilket han då självklart gör.
Ni vet den där berömda krokodilmunnen: > eller < (munnen tar det som är störst) som man hade i matten i skolan. Jag skulle använda den idag. Jag hade verkligen funderat på vilket håll den skulle sitta åt och tillslut skrev jag upp den. Viktig-petter rättade då mig och sa att jag hade satt den åt fel håll och jag som bara har läst matte B vände på krokodilmunnen.
10 min senare öppnar han munnen "alltså malin, jag vill inte vara den som är den" säger han och erkänner sedan att JAG hade rätt från början. Jag levde på det där resten av dagen.
Just den grejen, som förövrigt fick hela klassen att skratta, lättade upp stämningen och plötsligt så kom jag och Olov (som är hans riktiga namn) väldigt bra överens. Det var en väldigt skön isbrytare. Och tro mig, jag kommer leva på den ett tag.
Dessutom försökte han sig på en uppställning på matte sedan efter att vi hade slutat. Han skulle visa att han ändå hade läst matte D och den löd enligt följande:
5 > X > 6

Ni kan ju fatta att jag dog lite till då när han hade ställt upp den fel. Haha.
Det är lycka, att få ha rätt.

Samma som när jag rättade Ida härom dagen vid frukostbordet.
Ida: Jag drömde att en bil var importerad från Singapore till Sverige åt mig inatt
Jag: Jaha..
Ida: Ja, sen drömde jag att jag importerade min bil ifrån Sverige till Singapore.

Då fick jag chansen och säga att det heter faktiskt exporterade. Så gött! =) Men tillbaka till skellefteå. 


Efter jobbet så var vi och åt på kina-restaurangen som ligger 20 meter ifrån hotellet. Längre orkade vi inte gå.
Maja tog kyckling med chilli och då spårade det. Det var starkt och Maja började skämta om att hon skulle lägga beslag på brandsläckaren på hotellet, att vi inte behövde vara oroliga om brandlarmet gick eller om det blev gasläcka. Maja är ca 35-40 år, hur skön som helst. Vi alla tre skrattade så vi grät. Underbar avslutning på kvällen kan man säga.

Det var ju lite kort om dagen idag. Imorgon är en ny dag.

Vi var tillbaka på hotellet vid 20 och jag har pratat med min Ida en lång stund. Det känns så konstigt att vara i Skellefteå utan henne. (Min Ida är hemma, sen har jag en kollega som är här som också heter Ida. Så, nu förstår ni.)

Nu ska jag krypa ner i sängen. Den är stor och tom. Jag önskar min kärlek var här nu när jag ska sova. Snart igen.

Frågan är om jag ska ställa klockan och löpa imorgon.
Fia har nyss skrämt upp mig med att det simmade en björn i älven. Det hade varit halvjobbigt om jag hade mött en björn imorgonbitti. Fast samtidigt, jag hade nog haft bra fart under fötterna sen då. Vi får se.

Godnatt. Nu har jag skrivit alldeles för mycket.