Vi snorungar här på storkgatan börjar må bättre, men Idas mun är uppsvullen likt en apas mun. Visdomständer är inte alltid det roligaste. Tre dagar har det varat och hon har bara ont, men hon kämpar på så gott hon kan. Vi har därför ätit soppa till middag, idag igen. Men jag ska fan inte klaga. Linssoppa kan vara något utav det bästa jag har ätit. För ett par veckor sedan provade jag det för första gången. Varför har inte mamma lagat detta till nig under min uppväxt?! Jag ska fråga henne imorgon.

Det är även helt okej att bara leva på soppa när man inte tränar. Ja, det är sant. Jag har inte tränat på hela veckan. Mest beror det ju på att jag har varit sjuk, men jag måste erkänna att ibland är det för underbart att slippa dra på sig träningskläderna faktiskt. Men om ett par dagar så lär jag vara tillbaka igen. Jag undrar vad jag hade gjort med mitt liv om jag inte hade tränat. Förmodligen suttit med en påse chips nu och garanterat inte bott under samma tak som Ida. Hon hade inte titta åt mitt håll om jag var tjock. Men den dagen jag träffade henne första gången så föll hon, pladask. Hon har inte erkänt det för mig än bara.

Men åter till det där med träningsfritt. Jag kommer njuta någon dag till, sen får det vara bra. Mina stora biceps börjar krympa, men dom är snart tillbaka igen. Större än någonsin.

Jag ska strax krypa ner under täcket, men först måste jag bara få dela med mig av, enligt mig, veckans roligaste händelse hittills.
Ni vet, nu är det ju modernt med sånt där snöre i byxorna, ganska så kraftigt, 1-2 cm i diameter, och man har det som bälte, ja ni förstår. I måndags ville inte Ida vara sämre. Hon hittade ett skosnöre, bättre än inget, och satte i sina byxor. Tyvärr tog hon bort det när jag såg det och skrattade. Haha, fy fan vad jag älskar henne.