Ett par funderingar senare så ligger jag mycket skönt och bekvämt under täcket. Funderingarna har mestadels handlat om morgondagen. Tanken fanns att bli dödssjuk under natten och tyvärr inte kunna åka med till matchen imorgon. När funderade jag i dom banorna senast?! Jag tror aldrig det har hänt.

Men den här säsongen är inte sig lik som det tidigare har varit, inte alls lika kul och jag känner inte den där gemenskapen. Man var uppskattad och rolig när man gömde sig bakom en blå dräkt som roade alla, i ca 5 timmar, och that's it. Men det värsta är att jag agerar inte på något annorlunda sätt när jag inte bär den där blåa dräkten, men helt plötsligt är man liksom grå. Jag fattar inte. Okej, det lät precis som om ingen pratar med mig och ser mig. Givetvis charmar jag några som ler med mig och åt mig, och det är dom jag bryr mig om. Men jag har i alla fall förstått att dom jag inte charmar utan min blå dräkt är inget folk jag vill lägga mer energi på. Enkelt.

Men jag kom fram till beslutet att gå och lägga mig och ställa klockan efter att ha bytt några ord med Karin. Hon är bra hon. Så imorgon bär det av mot Olofström. Jag har ju även sagt att jag ska näta.

Så nu ska jag slå av TVn och om sisådär sex timmar kommer mitt allt och kryper ner intill mig och ger mig den kärlek som bara hon i hela världen kan ge mig. Tänk vad bra man har det ändå.