Jag lever, men det är också knappt.

Som jag skrev imorse så var det sådär kul att gå upp kl 04.00, men det var ändå inte så farligt. Jag fick halvsova till kvart i sju och halv åtta var vi i Katrineholm. Precis som planerat, i tid. SJ levererade där. Två sekunder efter att jag hade tänkt det så får vi veta att en olycka hade inträffat på ett annat spår påväg till Katrineholm, vilket innebär att något tåg var försenat. Alltid är det något..
Mannen som står bredvid mig som också ska kliva av säger plötsligt "Du ska också till Norrköping va?". Vad fan, syntes det på mig eller vadå? Eller är det bara inte normalt att folk hoppar av i Katrineholm 07.35..tydligen inte då. Jag svarar givetvis ja och han säger då att om vi har tur, så står det ett försent tåg på perrongen som vi kan ta. Han glor ut genom fönstret och vänder sig om och nickar. Tydligen stod det ett försenat tåg där och vi var tvugna att snabba oss. (Det var nog inte första gången tåget var försenat...SJ).

Så ut ur tåget och han småspringer och jag med mina väskor lunkar efter. Vi hann med tåget och han var himla snäll som hjälpte mig rätt. Det uppskattade jag. Klockan var då 07.40 och mitt tåg skulle egentligen gått 07.58, men det gjorde ju inget, jag skulle komma lite tidigare...trodde jag.

Damerna omkring mig sitter och skrattar och det är uppgivet skratt. Det visar sig att tåget har stått där på perrongen sedan 06.58. 08.15 kom vi iväg. Så typiskt. Jag som trodde jag var smart och smet på tåget innan. Men nej, sen ändå. Varför är man inte förvånad?! Men jag tog mig i alla fall till Norrköping och Telia.


Dagen har bestått av utbildning. Eller ja, utbildning för de nya, och jag har mest bara suttit och lyssnat, hjälpt till och fått tips och råd. Helt okej dag. Även ifall jag vet vad de resterande tre dagarna kommer att innehålla, så gör det mig ingenting. Jag får ju världens chans att fråga ut dom om allt. Och det gör jag. Jag ska lyckas med min första utbildning sen på hemmaplan galant och jag ska inte vara nervös.
Jag ser fram emot det.

Nu ska jag snart avsluta det här inlägget, men först vill jag bara säga att jag sitter på hotellrummet. Jag har utsikt över stan och Motala älv och det är upplyst och fint. Sängen är skön och lugnet börjar infinna sig. Tröttheten också. Fy satan vad trött jag är. Jag ska dock hålla mig vaken en stund till. Det är bara dumt att sova för mycket. Imorgon är det en ny dag som börjar med hotellfrukost. Efter jobbet hoppas jag att jag kan träna lite om min hals är okej. Är den inte det, så får det kanske bli lite spa eller något. Jag råkade även hitta shoppingcentret här som ligger mellan Telia och hotellet. Kan bli så att jag går in dit imorgon..igen.

Annars måste jag säga att ja, det är faktiskt rätt så skönt att få komma bort lite och göra annat. Få byta arbetsmiljö och se andra städer och bo på hotell. Det är helt okej att vara lite själv, men jäkligt tråkigt också. Ellen och Sofia, som är lärarna som jag går med här uppe, säger att det man kan göra här är antingen att shoppa, fika eller dricka öl. Jag får se om jag får sällskap någon dag efter jobbet.

Men även ifall det är mysigt att få ta hand om sig själv, så är jag inte komplett utan henne. Ingenting är viktigare än att få ha henne vid min sida och det är med henne jag vill spendera resten av mina dagar med. Jag har hittat rätt. Jag älskar dig Ida!

Nu ska jag kolla tv sen sova otroligt skönt. God natt!