Även ifall nattens sömntimmar inte var så många som jag hade behövt så har jag, precis som jag trodde, sovit som ett litet barn. Tryggt och djupt. Mest av allt hade jag helst legat kvar i sängen i morse och sovit lite till och ha en lugn morgon, men har man ett jobb som kallar, ja då har man inget val.

Dock hade jag tur, för idag svarar jag inte i telefonen, utan jag kan istället sitta med musiken ipluggad i öronen och bara knappa på alla tagenter jag kan komma åt. Det är sådana här dagar jag älskar mitt jobb, när man får komma hit och få en glad överraskning och inse att det gör inte så mycket om man är supertrött ändå.
Dessutom får jag även lite tid till att ha dejt med Linda lite då och då. Vi har precis haft förmiddagsdejt, snart ska vi ha lunchdejt och senare kanske jag till och med får ha en eftermiddagsdejt med henne. Hon är allt bra fin hon, min kära vän.

Ikväll har vi match. Ingen press men alltså, vi kan ju omöjligt vara nöjda med en förlust. Nej, jag känner mer två-siffrigt. Vi får se vart det slutar. Jag är grymt sugen i alla fall, det ska gudarna veta.

Snart är denna arbetsdag slut och jag måste erkänna att de senaste dagarna har flugit förbi.
I söndags var jag hemma hos mamma och pappa och åt mat och kladdkaka och blev ompysslad, så som bara dom kan göra. Det är allt bra fint ibland.

Igår försvann dagen på jobbet som om någon knäppte med fingrarna. Helt sjukt fort gick det, trots att det var måndag. Efter det var det träning och jag ser så mycket fram emot att serien ska dra igång. Det känns som om allting är helt nytt och att det kommer bli superbra. Jag har svårt att tro att vi skulle misslyckas denna säsongen faktiskt! Det är dock mycket kvar att slipa på, men förutsättningarna är bra och framtiden ser ljus ut.

Idag ska jag städa och handla mat. Det är bajstråkigt, men det är ett måste. Annars blir det en lugn kväll och jag ska bara längta efter att få krypa ner i sängen och sova som ett litet barn hela natten. Förhoppningsvis har grannen ovanför gett hoppet på att lära sig spela el-gitarr också, för gud vad gräsligt det lät igårkväll. 

Sen har jag sådana där små fjärilar i magen idag också. Det är märkligt, efter alla dessa hundratals dagar, men samtidigt väldigt, väldigt mysigt.

Jag har nu varit vaken i ungefär fyra timmar. Min älskade har varit uppe och smygit runt i morse och hon har trott att jag har sovit, men jag har bara lurats. Rävsova är min grej. Jag steg i alla fall ur sängen för tre timmar sedan för att sätta mig i en bil mot Landvetter och jag hatar att lämna henne där, men jag vet att hon kommer tillbaka. Så just nu är Ida på Arlanda. Jag har koll så hon kommer fram. Planet landade 07,30 och nästa mot Umeå går om en kvart. Sedan är hon framme där hon behöver vara just precis nu.
Jag saknar henne dock redan, men jag får se det ifrån den ljusa sidan. Jag får sova tills jag vaknar imorgon och jag får hela sängen för mig själv. Och en helg helt med mig själv, det är inte fel det heller. Men allra bäst är allt med henne bredvid.

Ikväll ska jag till Liseberg med hela familjen och vi ska ha våran årliga femkamp. Dock så kommer jag att få köra dubbelt, både för mig och Ida men jag ska vinna åt oss! Jag har på känn att det kommer bli en fin kväll. Dels för att jag får vara med min fina familj och dels för att solen skiner över Göteborg idag. Jag har även tänkt att få med mig mamma eller pappa upp i Atmosfear, men det är ännu bara en tanke. Det kanske är jag som backar ur.

Okej, nu går planet om fem minuter och jag ska börja jobba nu. Jag hoppas på en lugn dag, men det känns långt bort. Men hoppet är det sista som överger en har jag hört.


Jag älskar dig och jag går ingenstans utan dig.

Tisdag, en lugn sådan för min del. Värre för de andra stackarna som har telefontid här idag. Alltså, det är sjukt. Jag trodde folk hade semester och var ute och reste, men icke. Man sitter väl hemma framför datorn och surfar istället och när det inte fungerar, ja då slår man det vackra numret på fem siffror. Men jag ska inte vara bitter. Jag sitter hellre här än ligger hemma och kräks. Det räckte med en vecka.

Innebandyn har dragit igång på riktigt och då menar jag att vi äntligen har fått gå in i hall. Sjukt, sjukt kul. Idag ska vi dock ha backträning, men det finns nog en bra anledning till det med.
I helgen gick den årliga tuneringen av Båstad Outdoor Open av stapeln. Jag och min kärlek åkte ner lördagförmiddag, kollade en match och åkte hem. Kanske kan tyckas tråkigt, men jag känner att jag gjorde rätt val. Jag tror mig veta att om jag hade varit där nere hela helgen hade jag garanterat ångrat någonting, och det är aldrig kul att känna att man ångrar någonting, så därför hade jag en fin helg hemma istället.

Pernilla har även fyllt 20 år och detta har vi firat. I fredags var det kalas med hela smala släkten och i lördags var det fest. FF, eller inte. Mamma diskade. Precis så som Pernilla ville ha det, egentligen, så hon själv slapp. Men det är nog ingenting hon har uttalat.
Vi hamnade i alla fall tilllsut på Avenyn, men då vakterna på Parkan var bittra för kvällen så forsatte kidsen till Valand och jag och Ida åkte hem. Jag tror vi gjorde ett bra val, för söndagen var inte alls så tuff som den kunde ha varit. Tacka gud för det.


Om sex veckor har vi semester, igen. Det är faktiskt inte så långt kvar. Dock vet vi inte om vi ska åka till Egypten, eller om vi ska åka till vårat nya hus. Beroende på om köpet går igenom. Eller ja, vårt och vårt. Idas och hennes fars hus. En fin boningsvilla, mitt ute på vischan i norrlands mörka skogar med tre mil till närmaste mataffär och fler sjöar en befolkning. Men blir det köp, ja, då har Ida lovat mig att jag ska få äga en liten del. Kanske toaletten, eller grovingången. Eller en grästuva. Inte ett utedass i alla fall, för ett sådant finns det inte. Ja, jag tycker också det är konstigt.

Tänk att ett sms med några få ord kan få en så glad. Josse kommer hem igen och det har gjort min morgon.

Mer senare.