Äntligen
Det fanns lite ångest igår kväll över att semestern var slut och man skulle tillbaka till jobbet. Men det var väl inte så konstigt heller. Det är alltid skönt att vara ledig.
Dagen började ändå bra och humöret har varit där det ska.
På förmiddagen fick jag även ett litet möte inlagt i schemat och utan någon aning alls om vad det skulle innebära så gick jag därifrån med ett helt färskt påskrivet avtal om fastanställning. Som jag har väntat på det och nu äntligen är det klart. Det ska jag fira med en bulle ikväll, eller kanske två.
Nu ska jag jobba det sista, 30 minuter för att vara exakt. Sedan ska jag få ytterligaren en behandling med nålar. Längtar inte efter det.
regn och mer regn
Idag har vi haft en mysdag då vi båda varit lediga. Vi har bland annat köpt en mikro, vilket vi har levt utan sedan jag flyttade hit, och Ida sedan flera år tillbaka. Men inte nu längre.
Sedan har vi hämtat nyckeln till Idas pappas hus och myste omkring där en stund och insåg att det hade varit mysigt att ha ett eget hus, men vi får nog vänta lite till. Innan vi åkte därifrån så skulle vi även tömma toaletten, eller ja dunken, som fanns i husbilen och jag var modigast utav oss och löste det, men fy fan vilket skitjobb. Blä. Vi var inte långt ifrån att kräkas vill jag lova. Usch! Tänk vad vi har åstadkommit på två dagar..jaja. Nu ska jag strax åka iväg och träna bort mina bullar jag har ätit idag. För ja, det fick jag igår när jag kom hem efter matchen. Nybakta bullar, mjölk och en sprillans ny morgonrock. Hon är för fin, min Ida.
Vinst
Det fanns inget annat än seger och vi vann med 7-1, himla skönt! Härligt att serien äntligen är igång och att vi fick en sån bra start. Precis så som det ska vara. Nu sitter vi i bussen påväg hem och det är det tråkigaste faktiskt. Jag är trött på att åka på Sveriges vägar nu och jag vill bara att det ska gå superfort! Jag vill hem och mysa med mitt hjärta, för idag är det faktiskt våran dag. Precis idag har hon varit min i ett år. Ett helt fantastiskt år och många fler ska det bli. Jag älskar dig!
nattsvart
Vi är hemma och vilken vecka vi har haft. Vi är helt slut och somnar nog ganska så snart och gud som vi ska sova.
Det började med att vi i tisdags gick upp kl 04.00 och halv sju satt vi på planet mot Arlanda. Därefter hann vi ta några andetag på flygplatsen innan det var dags för nästa plan och halv tio var vi framme, där uppe i norr. Lite som jag hade tänkt - skog. Det var egentligen bara snön som fattades. Bilen tog oss genom staden och fram till huset. Efter en lång och mysig dag med Idas fina och underbara familj så var sängen lockande ganska tidigt och det tog inte många sekunder innan vi slocknade.
Dagarna har därefter rullat på, alldeles för fort. Jag har fått sett staden Skellefteå och vi har mestadels bara myst och bara varit. Jag har fått ha geografi- och historialektioner och tro mig, jag har lärt mig lite grann. Som till exempel hur man uttalar Bonnstan, för det sa jag tydligen fel första gången. Sen har vi även gjort lite nytta så som att hjälpa till inför flytten som sker nästa helg. Då går flyttlasset ner till Göteborg.
Men allt gott har ett slut vilket innebär att vi igår skulle åka hemåt igen. Vi tog första delen som bestod av husbilen som skulle köras ner till Göteborg. 123 mil på två dagar skulle bli hur smidigt som helst. GPSen beräknade restiden till nästan 15 timmar. När klockan började närma sig 18 så funderade vi på om vi skulle köra på eller stanna, som planen var, och hitta närmsta camping och sova. Vi gjorde enligt planen vilket vi kände var skönt nät mörkret började falla. Incheckade och klara på en camping i Hudiksvall och receptionisten informerade oss att det endast var vi och en i tält på campingen PLUS ett gäng utlänningar (det var hon som sa det) som bodde i några stugor på campingen som var i Sverige för att jobba.
Mysigt tänkte vi. Det började bli ganska svart och vi bestämde oss för att sova ganska tidigt efter sex timmar i bilen. Jadå, tror ni att vi somnade. Svaret är nej. Vi var livrädda. Vi var på en camping, mitt ute i mörkret, och batteriet på bådas telefoner var väldigt dåligt. Jag vill inte ens skriva och fundera igen på vad vi tänkte när vi låg där, men vi bad bara att natten skulle gå snabbt och att vi skulle vakna välbehållna när klockan ringde. Natten blev superlång och vi vaknade gång på gång och hörde minsta lilla ljud. Jag vill inte göra om den natten, aldrig. Tillslut var klockan sex och vi var supertrötta, men ville bara iväg, så vi begav oss. 82 mil kvar och dom kändes vill jag lova. Halv fem landade vi hemma på Storkgatan igen. Trötta, men glada över att vi tog oss hem välbehållna.
Vi har dock skrattat en hel del idag under färden. Skulle tro att det berott på våran låga energinivå, men då blir det mesta roligt. Nu är vi sjukt trötta, men fortfarande vakna. Eller ja, Ida verkar ha slocknat.
Imorgon är en speciell dag och jag ska spendera den med att åka buss till Malmö då vi har seriepremiär och det ska bli sjukt kul. Äntligen! Vinst är det enda som finns och som vi ska vinna.
Men nu ska jag försöka avrunda och hoppa i säng och sova gott och tryggt i en riktig säng och slippa oroa mig för vad som kan tänkas knacka på rutan. Jag är väldigt nöjd med våran lilla tripp till norrland och över att jag fick följa med och ta del utav hennes norrland. Hennes familj är fantastisk och jag är bara glad och lycklig. Det är precis så här det ska vara. Kärlek och mera kärlek.
måndag
Helgen har varit lugn och fin. Ida var hemma sent natten till lördag, närmare 04.00, och därav sov vi länge på lördagen. För det var ju inte så att jag låg kvar där och rävsov. Nej, jag skulle också äta en ostmacka och hålla sällskap och lyssna på kvällens händelser. Bara mysigt.
Klockan hann bli både ett, två och tre innan vi kom in till stan i lördags. Men vad gjorde väl det. Vi kom hem fyra tv-spel rikare och några klädesplagg också. Sen spelade vi tv-spel resten av kvällen och även igår också.
Idas röst ballade även ur under helgen, vilket innebar att jag tänkte att jag skulle ha lite sympati-ont-i-halsen jag också. Därför ådrog jag mig lite feber igår och nu har min hals blivit dålig på riktigt. Utan någon förvarning alls. Å andra sidan, vi är långt ifrån full bemanning på jobbet idag, så det är väl inte helt oväntat. Har förövrigt inte varit här speciellt länge idag och slutar snart också. Och sedan är vi lediga en hel vecka.
Imorgonbitti kl 05.00 går bussen som ska ta oss till centralen, sen vidare till Landvetter, Arlanda och tillslut Skellefteå. Jag har aldrig varit på Arlanda, så det ska bli spännande. Sedan får vi två frukostar, inte mig emot. Jag ska även försöka påminna mig själv att ta med mig min kamera. Vi har nämligen lovat varandra att vi ska bli bättre på att ta kort. Så då är det lika bra att ta med min kamera som jag så sällan använder. Det var tur att jag köpte den! Okej. Jag svamlar bara nu. Antingen är det feberyra, eller så är det resefeber. Strunt samma. Ett inlägg blev det i alla fall.
bara mysigt
Fredag, Idol, tända ljus och tyst. Förutom att idioten i lägenheten ovanför har spelat sin hårdrock i en timma och fler timmar lär det bli.
Jag är nyligen hemkommen. Direkt efter jobbet begav vi oss emot Elisabethskolan då vi skulle få behandligar, hela laget. Fruktansvärt skönt var det, helt galet. Jag hade gärna legat kvar någon timma till, men samtidigt skönt att få komma hem och soffan passar mig utmärkt nu. Min kropp är helt slut och det känns som någon har planterat ett stenblock på mig. Förhoppningsvis behöver jag bara sova och är kry imorgon igen.
Annars mår jag bra. Igår fick jag äntligen klartecken att träna igen, så jag tog mig till hallen och gjorde en fin träning med ett fint lag. Även ifall både skor och klubba var nytt, så gick det an ändå. Nästa helg är det seriepremiär och vi får se vad som skrivs på söndagkväll. Fast det är klart, det finns bara vinst. Jag hoppas att jag sitter i bussen i alla fall.
Nu är det annars bara en dag kvar att jobba, sen ska vi vara lediga en vecka. På tisdagmorgon lyfter flyget som ska ta oss till norra delen av landet och jag är spänd och förväntansfull. Det ska bara bli mysigt.
Nej, nu ska jag bädda ner mig här med en filt och vänta på att min älskade kommer hem. Jag saknar hennes famn.
onsdag
Jag började inte gråta igår. Men nu är det inte alls roligt mer. Men jag fick mig ett skratt mellan smärtattackerna då min kära läkare berättade att han har försökt att följa bloggar ifrån New York, men det ända han hittar är blonda, svenska tjejer med en mugg kaffelatte i handen framför en gul taxi och poosar. Och han berättar det med en liten lätt bitterhet i tonen.
Hade jag fått gissa innan igår hur hans fru såg ut så hade jag trott att det var en blond tjej med liten rumpa och stora bröst som tycker om att gymma och äta jordgubbar till lunch, men nu vet jag inte längre. Kanske hon är en lite, småtjock brunett som älskar att mysa med kossor. Som sagt...jag vet inte.
Idag är det onsdag och halva veckan har gått, vilket jag inte tror någon har missat. Jag ska till gymmet sen för att sedan åka till Lundbystrand och hälsa på mitt kära lag. Sen ska jag vara hemma lagom till Bonde Söker Fru. Det och Ensam mamma söker är ju lätt det bästa på tv-tablån en höst som denna.
Sen hoppas jag att blåsten avtar så vi får somna ikväll, vilket det var värre med igår.
Och idag har även Ida namnsdag och jag, hennes uppvaktande flickvännen, hade givetvis glömt detta. Jag ska kompensera. Alltid inklusive moms.
anusont
Just nu är jag på superbra humör. Om två minuter kan det vara precis tvärtom. Denna dagen alltså. Jag är uppsvälld som en minigris som får äta pizza och spagetti varje dag och har ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag fick för en stund sedan 15 min tid till att bara sitta med benen på skrivbordet. Obekvämt kan man tycka. Men ibland är det ett måste. Nej, nu ska jag på skattjakt efter ytterligare en värktablett, sen ska jag jobba.
I eftermiddag är det nålan igen. Gud vad jag längtar, eller inte. Jag kommer börja lipa!
måndag
Ansökan är inskickad och klar. För en halv minut sedan skickade jag det. Jag hoppas dom fastnar för vad som läser. Så nu får vi vänta och se.
Helgen har gått snabbt. Det började med att vi i fredags var och tränade, sen åkte vi hem och hade myskväll. Lördagförmiddag och vi skulle åka till stan och när vi kommer ut frågar Ida vart jag har gjort av min cykel och skrattar. Jag ställer alltid min cykel på samma plats. Men den här förmiddagen var det ingen cykel där. Allt som fanns kvar var ett uppklippt lås. Någon har alltså tagit sig in på våran gård, på natten, och gården är låst, klippt av låset och tagit sig ut igen. Man måste ha nyckel för att komma både ut och in. HUR KAN DETTA HÄNDA???
När min ledsna min gör sig allt mer tydlig så får hon lite dåligt samvete och slutade skratta. Men det gör ingenting. Man får skratta, det var trots allt lite roligt. Men det blir inte lika roligt när jag hittar idioten som cyklar på min cykel. Eller ännu bättre, inte roligt för den som får ett samtal från mig då personen har lagt ut en cykel på blocket.
Så gör man inte. Mitt är mitt. Jag sätter min högra hand på att det var en somalier.
Helgen fortsatte i alla fall i lugn ton och igår var ida den sjukaste på hela jordklotet nästan. Jag fick pyssla om henne och idag mår hon bättre. tacka mig för det! =)
Idag är det ny jobb-dag och den kunde ha börjat bättre. Jag trodde jag skulle dö av hunger vid tio. Inser då att jag varken har rikskuponger, passerkort eller plånboken med mig till jobbet. Så jag fick så snällt sitta kvar på min stol och dricka vatten och snusa. Man skulle kunna säga att jag är fast. Jag hoppas dock att någon vänlig skäl vill släppa ut mig sen och att jag får gymma, trots att jag inte har mitt kort och att tillslut jag lyckas åka vagnen hem utan att någon kontrollant hoppar över mig.
Sen för att få skryta lite de sista så har vi semester om en vecka. Istället för att spedera den i Egypten, som tanken var från början, så ska min älskade äntligen ta med mig upp till norr och jag ska få känna den där norrlandsluften jag aldrig har känt. Om det finns snö så ska vi rulla i den. Annars får vi hoppa över det. Jag ska hålla hennes hand när planer lyfter och jag ska säga att jag älskar henne och tacka henne varje sekund för att hon är min och att jag får finnas vid hennes sida. Tillslut ska vi köra husbil hem och den färden kan bara bli bra!
söndag
Söndagskänslan infinner sig i min kropp och det är just för tillfället väldigt mysigt. Jag känner mig lugn och trygg. Jag vet inte vart känslan kom ifrån, men jag trivs med den. Jag ska behålla den, precis här som den är just nu.
Vi har haft en lång frukost framför nyhetsmorgon och att det idag är 10 år sedan World Trade Center kollapsade är det väl ingen som har gått miste om. Vi båda har suttit som små tysta möss i soffan och bara lyssnat och kollat. Det är sjukt, vad som egentligen hände den dagen. Det är något man aldrig kommer glömma. Någon gång jag ska åka till New York och besöka den platsen. Hand i hand med henne jag älskar mest.
Jag har precis nu skrivit klart min ansökan till polishögskolan också och den ska nu bara skickas in. Men jag ska vänta en stund till, tills ikväll. Jag ska fundera på om någon ska få läsa igenom mitt personliga brev först. Kan vara bra, eller så skickar jag bara. Jag ska som sagt fundera på det.
Ida har prcis åkt in till stan för en söndagsfika och jag ska strax åka till gymmet. I fredags sprang jag två minuter, fast jag egentligen inte fick. Men jag tänkte att det var samma sak som att springa till vagnen. Och det var skönt. Mest av allt vill jag bara ställa mig ute på en innebandyplan nu och köra så det ryker. Den dagen kommer snart. På tisdag ska jag be honom lite snällt, så kanske jag får ett "Okej, du kan vara med så länge det känns bra. Men om du får ont..." så avslutar jag hans mening med "..så går jag av direkt". Ja, jag har varit där förut. Äsch, nu ska vi vara positiva.
JAPP, då gick jag.
fredag igen
Äntligen fredag, igen! Det är för härligt.
Veckan på jobbet har gått bra och det börjar bli roligt igen. Hoppas det bara inte är denna veckan känslan är så. Nej, jag tror nog inte det.
Jag berättade ju även att innebandyn ligger vid sidan nu ett par veckor. I veckan har jag fått två nya behandlingar och jag kan berätta att det är inte alls skönt. Två till är inbokade, sen hoppas jag att allt är okej.
Jag vill spela igen och inte bara sitta vid sidan och kolla på. Det är ganska så mycket tråkigare. Men jag har fördrivit min tid och varit på gymmet istället, tillsammans med de stora killarna framför speglarna och de fria vikterna, så det har fått duga. Min fredagseftermiddag ska också spenderas där tillsammans med min kärlek. Men vi ska inte hångla på mattorna på den fria ytan där folk strechar. Jag tycker inte att man gör det. Är man på ett gym ska man träna. Hångla kan man göra när man kommer hem! Så jag hoppas att jag slipper se det igen.
Kvällen ska sedan spederas i tvättstugan och framför TVn men otroligt bra TV-tablå. Den är värdelös nu för tiden, och det ser inte ljusar ut heller. PLUS att det knappt inte alls har kommit ut några nya bra filmer. Kasst.
I helgen ska vi även plocka svamp har Ida kommit på. (Det är just därför jag älskar henne så mycket, hennes spontana idéer) Så det är bara att rota fram stövlarna, hitta en smidig pinne till käpp och ge sig ut i skogen. Det kan nog bara bli mysigt. Jag ska dessutom se till så vi kan hitta en sjö så vi kan bada. Jadå, man kan fortfarande bada. Jag hade en kund som berättade det för mig idag, att hon hade badat igår. Så det går nog allt.
Nej, om man skulle jobba de sista två timmarna nu då. Sedan tar jag helg och det ska bli alldeles förjävla underbart!
måndag
Dåligt med text och uppdatering här på senaste. Inte allt för mycket har hänt. Jag jobbar, äter och sover. Jag spelar ingen innebandy för tillfället, utan det får vänta ett par veckor då en inflammation har valt att besöka mitt knä. Jag har fått två behandligar med akupunktur förra veckan och ska få två till denna veckan. Den första utav de två imorgon och oj vad jag inte alls längtar till smärtan. Men så länge det hjälper, så kommer jag lägga mig där vecka efter vecka..
Har för en gångs skull inte ångest för att gå till jobbet imorgon. Det är redan tisdag, snart helg.
Nu väntar duschen, efter ett effektivt gympass ikväll, och sen ska jag krypa ner i sängen.
