Fem minuter kvar till lunch och jag har intalat mig själv att nu vänder dagen.
Hittils har den varit piss, förutom lite små ljusglimtar här och där när hon tittar förbi. Efter lunch kan den bara bli bättre...eller?

Jag längtar tills vi får gå hem. Eller nej, jag längtar tills klockan är 19,30 och vi ligger i soffan och kollar på "Halv åtta hos mig" och myser. Just nu är det tanken på den stunden som gör att jag överlever den här dagen. Och för att jag är superkär.

Vi fick spendera eftermiddagen lite i solen igår i alla fall.
Det är skönt att få kunna gå hem några timmar tidigare med full betalning. Inget mig emot.
Efter en sväng till stan så landade vi hemma på Storkgatan, där jag mer och mer känner att jag har flyttat in, och vi kollade på "Till det som är vackert". Jag väljer att inte kommentera den filmen alls så har jag inte sagt något.

När el amor hade fått skjuts till träningen (ja, allt för henne) så kände jag mig som en soffpotatis och slapp som tusan. Men istället för att sätta mig i soffan som mitt huvud ville så ville kroppen någonting helt annat. Jag tog därför, lite sådär spontant, en löprunda på 45min, vilket var den första ute för i år och jag var ganska så stolt över mig själv när det var gjort. Det är vid dom tillfällerna jag ägnar lite extra tid åt mig själv och byter några ord med min spegelbild.

Imorse fick jag strosa runt alldeles själv mellan köket och toan för att inte väcka min skatt.
Det är då, när det är tyst och mörkt och endast kaffebryggaren hörs och man känner kaffedoften, som jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna detta jag har nu. Att få vara hennes och att hon är min. Det är helt..ja, jag vet inte. Det finns inte ord för det. Hon är verkligen den jag vill bygga upp min framtid med och spendera mitt liv med. Jag tvekar inte en sekund på att vi kommer få det hur bra som helst. Jag vet vad jag vill och jag tänker aldrig släppa henne. Hon gör mig till den lyckligaste Malin jag någonsin sett och jag kan inte sätta ord på mina känslor för henne. Dom är bara helt fantastiskt starka och underbara. Hon är mitt allt.

Jag sa ju det, jag sa att vi skulle fixa det.
Sån lättnad att veta att även nästa säsong blir i ettan och med ett helt fantastiskt bra lag! Det känns bra, mycket bra.
Den här veckan är vi även träningslediga, det är rena rama lyxen. Var skönt igår, idag känns det okej men är rädd för att jag imorgon kommer få lite spritt i kroppen. Även ifall vi ska ut och springa så kommer det ändå vara klubban jag kommer sakna. Normalt sätt brukar man vara less på det efter en säsong, men nej, inte nu inte.

På söndag är det dax för Ida att gå sin första match i seniorsammanhang. Därför är jag hennes slav denna veckan och låter hon få precis allt hon vill ha och pekar på, så hon inte behöver tänka på så mycket annat än matchen. Man skulle kunna säga att hon har en snäll flickvän! Och vet ni hur hon tackar mig? Jo, genom att trycka på knappen "Kaffe - kanna" iställer för "Kaffe - kopp" på kaffemaskinen, vilket resluterar i kaffe över hela golvet i restaurangen och en bränd handflata. Eller så var det hämnd för att hon drack min cola som jag hade hällt salt i. Jag vet inte.. men det gjorde i alla fall ingenting. Det var faktiskt väldigt, väldigt roligt ändå.

Idag hoppas vi på att få gå hem lite tidigare så vi kan få gå ut i solen, åka till feskekörkan och leta horor, dricka kaffe och mysa i solen. Det hade jag gillat en dag som den här. Kanske inte hororna, men resten.

Ibland är det inte lätt när det är svårt. Vissa saker behöver få komma fram, även ifall det gör ont att få höra det.
Jag hade bara önskat på ett annat trappsteg i F-trappan, förståelse istället för försvar.

Imorse gjorde jag repris på gårdagens morgon. Men när klockan började närma sig sju så ville jag hellre lägga mig i sängen, stänga av plattången och försova mig. Tur att man har en flickvän som, trots att hon är dödssjuk, talar vett i mig. Snällt klev jag ur sängen och nu sitter jag här. Om sju timmar får jag gå hem och gud vad jag ska gå hem.

Igår på träningen fick vi göra Smoothie, eller som Klas skrev det, Smoothy.
Banan är inte min favoritfrukt och tur då att smoothien var baserad på banan. Den gick ner i alla fall efter ett jäkla mäck med att få mixern att börja blanda. Kanske kan bero på att mjölken var enda upp till kanten och att Classe inte hade satt dit bägaren riktigt rätt. Det löste sig i alla fall och jag var den som fick offra mig att och hålla tryck på locket. Extra smoothie till mig då ingen ville slicka mina handflator.

Jag har även bytt plats på jobbet. Det är skönt med lite miljöombyte ibland. Nu ser jag ner på våningarna under mig och den lilla bäcken som rinner utanför jobbets väggar. Där ska jag bada i sommar.
Dock så ser jag inte längre bort mot liseberg och byggnationen av Atmosfear. Jag får helt enkelt försöka ha koll ändå.


Till sist måste jag bara nämna att vi igår hade besök av Canal+. Det var en spinkig, lång stockholmare som informerade och uppdaterade oss lite. Han var helt okej till en början, trots sin dialekt och kavaj, men sedan kläcker han ur sig en mening som innehöll 24-7... förlåt, men jag klarar inte av det. Inte alls. Speciellt inte när man ska visa sig vara proffsig. Jaja, det var bara det.



Min ängel, jag kommer snart hem!

Det är alltid lika svårt att veta hur man ska påbörja ett inlägg, så idag gör vi såhär.

Idag har jag och Zarah haft tävling för att få lite krut i oss. Vi var jättepeppade när vi skapade tävling och ett samtal senare var vi lika opepp igen. Resultatet blev inte heller så bra. Däremot har vi övat på att konversera både ansikte mot ansikte och samtidigt via över msn. Kort och gott, Zarah ställer ej fråga och jag svarar på msn. Hon svarar då tillbaka på msn och jag kollar tittar upp och svarar henne. Ska även tilläggas att vi sitter en och en halv meter ifrån varandra. Men vi använder msn ändå, för ibland måste man.

Idag är det även den 25e februari och det är min och Idas dag.
Jag bestämde mig redan igårkväll att jag skulle faktiskt visa henne att jag kan gå upp tidigt jag med och jag är inte alltid supertrött. Så imorse när alarmet ringde 05,45, och efter att Ida hade dragit in så mycket luft hon behövde för att säga "Men älskling, stäng av då!" (telefonen låg på golvet på hennes sida så jag var tvungen att smidigt strecka mig över henne utan att försöka förstöra henne skönhetssömn, därför det tog tid) så klev jag upp ur sängen, pigg som en lärka och gjorde frukost. Sen var det dags för mig att få upp henne också. Jag vet att jag har sagt det och jag säger det igen - hon är så fruktansvärt vacker när hon är alldeles nyvaken.
Dagen är snart färdigjobbad och sen ska vi ta oss till Ikea och kolla runt och mysa. Man blir liksom lite pirrig i kroppen av att veta att man ska åka dit, för jag hoppas att nästa gång vi åker dit så är det för att köpa saker till våran bostad tillsammans. Kan inte säga annat än att jag längtar! Men dock måste vi hitta en lägenhet först. Ingen som har någon över?



I helgen möter vi Jönköping och jag skiter nu i att är jag tidigare nämt att vi ska spela så har vi förlorat, och senast jag inte nämde det så vann vi. Det kan ju inte vara mitt och mina ord i bloggens fel att vi förlorar. Nej, det låter alldeles för osant.
Vi får se hur matchen slutar i vilket fall som helst. Träningarna den här veckan har varit hur roliga som helst, kanske kan bero på att jag har fått spela forward och stänkt in mål förvisso. Tänk er en Petzone som forre. Det kan ju inte gå fel. På söndag får vi se....... då plockar jag fram mina tvångstankar, ritualer och mitt hemliga vapen.

Idag har jag delat in mina kunder via jobbet i tre grupper. Det får man göra när man har tråkigt.
I grupp ett tillhör de kunder man får prata med som man verkligen klickar med och man har ett ständigt äkta leende på läpparna igenom hela samtalet och efter samtalet är man verkligen glad.
I grupp två finns de kunder som kan göra en så förbannad så man verkligen skakar när man avslutat samtalet, men leendet är där ändå men jävligt påklistrat.
Den tredje gruppen är alla övriga som inte gör något speciellt intryck som är värt att minnas.

Jag vet inte riktigt vart jag ska placera min senaste kund. Första intrycket av honom igår var en dryg jävel. Istället för att säga hej mitt namn är får jag ett "jag är förbannad och jag skulle ha varit på möte för några minuter sedan. jag har därför inte tid att prata med dig så du ska ringa upp mig imorgon. jag har möjlighet att prata mellan 09,00-09,30 då jag har möte hela dagarna."
Jag kände att här hade jag inget val och placerade honom i grupp två, så jag löd hans order och ringde upp han imorse. Med rätt för att få världens utskällningen, vilket jag i och för sig gillar, så var mannen som förbytt och vi hade en lugn diskission. I den stunden går kunden över i grupp tre när vi har kommit överens och han vart supernöjd, tills han får reda på att han sitter i byggnaden mitt emot och vi kan i princip tala med varandra utan någon dum telefon. Han ifrågasatt då varför vi inte hade tagit detta samtalet över en lunch istället. Vad svarar man i en sådant läge, "Jo men visst, en annan gång kanske". Han blir då seriös och säger "Nej men på riktigt, jag hör av mig till dig."
Kunden har nu placerat sig i grupp ett. Kanske inte för att jag kände att jag klickade med honom, eller jo, samtalsmässigt, men inte riktigt mer än så, men man kan ju inte mer än att skratta efter ett sådant samtal. Jag hoppas bara för guds skull att jag inte får ett mail vid lunch-tid från receptionen gällande att en man söker mig. Fast det hade ju i och för sig varit jäkligt kul.
Om han är snygg kan han ju få äta lunch med mig och Ida och en vacker dag kan han ju få donera i så fall. För att för mig finns bara en och hon är det bästa jag vet.

ju fler dagar jag sitter i den här stolen, ju mer inser jag att jag faktiskt vill börja plugga. jag sitter och försöker hitta intressanta utbildningar, men mina sökningar ger inga resultat. ibland gillar jag inte google. försök att google "kyutbildningar inredning" och hitta utbildningen. omöjligt. det finns på google, men inte på ky. jag ger upp.

det är tisdageftermiddag och jag är träningsledig. därför ska jag vara romantisk istället.

Jag måste bara få ur mig lite ilska innan jag lämnar jobbet för dagen.
Jag FÖRSTÅR inte hur man som kille tänker när man ska kissa. Visst, för all del, stå gärna upp. Men bara om ni vet hur man gör!
Nu ska jag inte dra alla över en kant, och jag ska inte vara rasistisk, men det kanske bara är svenska män som vet hur man gör, för nyss skulle jag gå in på toa och en turre har precis gått ut från toan. Det STINKER och det är kiss över hela jävla ringa och hela jävla golvet. OCH HAN HADE INTE ENS SPOLAT!! Det är så äckligt så jag tror att jag avlider. Jag bytte givetsvis toalett men det kliar på hela min underkropp och jag känner mig nerkissad.

Jag ville bara be er att lära er att kissa som normala människor!


Nu slutar jag och nu är jag inte arg längre. Skönt.

Ibland kan jag inte låta bli att le.
Det slår aldrig fel heller. Linda om någon vet hur det funkar. Varje gång jag är påväg någonstans, till eller från match, på resa, eller om mamma och pappa ska någonstans eller inte är hemma, så kommer alltid samma fråga; "Och hur är vädret?" Det slår aldrig, aldrig fel.

Jag fick nyss ett sms från mamma och pappa som är iväg på en lite snabbvisit till Åland:
"Puss och kram på alla hjärtans dag! Vi har precis ätit lunch o fortsätter nu mot Stockholm. Båten avgår 18:00. Soligt o kallt"

Bra, då vet jag!