måndag
Måndag och en röd sådan, en söndag alltså. Eller så kan vi säga Sveriges Nationaldag. Då väljer folk att ringa till Telia, idag igen.
Två timmar kvar på jobbet, sen är det sex dagars arbete kvar, sedan semester i fyra veckor. Om två veckor just nu exakt är vi nere i Egypten och svettas skulle jag tippa på, med tanke på att det just nu är 34grader där nere nu och sol. Sen brukar det ju oftast vara lite varmare ändå, så vi får väl se. Ljuvligt ska det bli i alla fall.
Igår var vi bakis och fy tusan vad vi mådde som vi förtjänade. Öl smakar gott men ibland undrar man om det är värt det. Eller jo, det är väl kanske värt det, men det är tufft att behöva jobba bakfull. Efter jobbet åkte vi och mötte upp Idas vänner och åt mat ute. Jag gillar hennes vänner. Så det får helt enkelt bli fler sådana kvällar.
Ikväll har jag även träning och jag är inte superladdad. Jag känner mattheten och träningsvärken imorgon redan nu. Men man får helt enkelt göra det bästa av situationen.
Två timmar kvar på jobbet, sen är det sex dagars arbete kvar, sedan semester i fyra veckor. Om två veckor just nu exakt är vi nere i Egypten och svettas skulle jag tippa på, med tanke på att det just nu är 34grader där nere nu och sol. Sen brukar det ju oftast vara lite varmare ändå, så vi får väl se. Ljuvligt ska det bli i alla fall.
Igår var vi bakis och fy tusan vad vi mådde som vi förtjänade. Öl smakar gott men ibland undrar man om det är värt det. Eller jo, det är väl kanske värt det, men det är tufft att behöva jobba bakfull. Efter jobbet åkte vi och mötte upp Idas vänner och åt mat ute. Jag gillar hennes vänner. Så det får helt enkelt bli fler sådana kvällar.
Ikväll har jag även träning och jag är inte superladdad. Jag känner mattheten och träningsvärken imorgon redan nu. Men man får helt enkelt göra det bästa av situationen.
lördag
För kass uppdatering. Jag vet. Men jag är inte värre än Jossan........ en månad mellan varje inlägg, skärpning! =)
Idag är det lördag, solen skiner och alla är glada. Kunderna har även insett att man ska ta tillvara på den svenska solen och har därför nu slutat ringa. Bättre sent än aldrig.
De senaste dagarna har vi tränat och gud som vi har tränat. Som till exempel i onsdags så tränade vi på morgonen för att senare gå ut att dricka öl. Grejen var bara att det var fan ingen annan som skulle ut och dricka öl. Efter att ha frågat oss runt och fått 10 nej så gav vi upp och insåg att det var nog inte meningen att vi skulle dricka öl då, så istället tog vi oss till gymmet för ett andra träningspass. Duktigt kan man tycka. Det tyckte i alla fall vi.
Idag dock ska vi få dricka öl och om 20 minuter lämnar vi jobbet. Vädret är precis så som det ska vara och humöret är strålande.
Mitt hjärta är det finaste jag vet och jag tänker alltid vara hennes.
söndag
Helg och jobb. Helt okej med tanke på att det är lugnt och inte så mycket att göra.
Gårdagen spenderades även den på jobbet och på kvällen kom Pernilla förbi och vi åt mat och kollade på film, istället för att gå ut och dricka öl. Det tackar jag för idag. Öl är gott men att vara bakfull smakar inte kanel.
Natten till fredag valde även Therese att föda och ut tittade en liten Adam. En tyst och snäll liten pojk än så länge med bruna ögon. Jag gillar det. Vi fick även hälsa på i fredagseftermiddag och han fick en fin present utav sina fastrar. Pernilla hade nämligen tänkt till och insåg att nu när sommaren kommer så kan det bli lite soligt, därav dessa brillor.
Perfekt! Dock är han inte lika lik faster den här gången. Men vem vet, det kanske kommer...
everything
Nu tar jag mig tiden att skriva ner ett litet inlägg. Tiden har inte funnits, men när man väl har en stund över så. Men lite kort och gott.
Ida kom hem förra veckan som planerat, fast inte hennes bagage. Precis som sist. Där har SAS någonting att jobba med. Resten av veckan bestod utav, förutom jobb, förberedelser inför göteborgsvarvet. Lördagen var kommen och vi båda darrade som asplöv av nervositet redan på morgonen. Sedan kom mamma och pappa för lunch och mamma var laddad kan man säga.
Vi hann skåda det svarta bandet av kenyaner innan det var dags för oss att springa. Och väl när starten gick, ja, då sprang vi. Och vi sprang konstant i 1 timma, 56 minuter och 10 sekunder innan vi passerade mållinjen och fick vila. Efter att ha bestämt oss två veckor innan att vi faktiskt skulle springa och sprang in på under två timmar är vi stolta över. Men det var jobbigt och kvällen spenderades i soffan.
I söndags var vi barnvakter åt Freja. Vi var på Liseberg och spelade i spelhuset och Freja fick åka några karuseller. Vi var även på kaninshow som verkade vara dagens höjdpunkt. Huvudsaken var att hon hade roligt och det tror jag nog allt att hon hade.
Vi var lediga igår och det är vi även idag eftersom vi jobbar helg.
Idag började vi med att köa en timma för en drop-in tid på bilprovningen. Som jag nämnt innan så gick inte bilen igenom besiktningen. Men nu har han varit och blivit ompysslad av en turre och idag gick han igenom. Mannen på bilprovningen sa att den såg bra ut nu, men kanske var det lite pga att vi båda tog på oss leggings idag också... Därefter tog turbo oss till Freeport och där var vi ensamma. Vi och butiksbiträdena, endast. Ida hittade en sjukt snygg kavaj, ett riktigt kap skulle man kunna säga. Nu är vi hemkomna och det har varit en mysig dag. Ikväll är det träning och jag hoppas att jag är piggare idag. Jag vill inte påstå att jag är supersugen nu, men det kommer väl.
Imorgon är det fredag och dags för att jobba igen. Om två och en halv vecka har vi semester och den 20e juni lyfter vi från landvetter för att spendera två veckor i ett varmt Egypten. Jag och min älskade Ida. Jag längtar!
Nu så...
Här var det inte mycket uppdaterat det senaste... Jag har helt enkelt haft lite annat att göra. Ska ta mig lite tid senare idag och skriva lite mer. Men nu ska jag duscha, sen ska jag och min finaste Ida åka till stan och mysa eftersom vi är lediga idag. Sen ska jag bjuda henne på lunch, eller kanske middag. Idag har hon varit min i åtta underbara månader. Och jag är lyckligare än någonsin!
längtar
Måndagen börjar gå mot sitt slut och sängen kallar, vilket den i och för sig har gjort sedan i morse, men snart så.
Dagens träning sög skiten ur oss allihop tror jag, men jag gillar intervaller så det är helt klart värt det. Det känns faktiskt skönt att vara igång med försäsongen igen, vilket jag inte trodde för några veckor sedan. Men jag är glad att jag valde att fortsätta och köra på, utan att uttala något, för i slutändan vet jag att det kommer bli hur bra som helst. Det är ett fint lag jag spelar i, fruktansvärt fint!
I morgon är det såklart tisdag och då, då kommer Ida hem. En dag tidigare än planerat förvisso, men jag hoppas att hon gör det för att hon känner att hon vill åka hem. Jag kommer i alla fall stå och ta emot henne på Landvetter med mina öppna armar. Jag saknar henne och jag längtar efter att få ha henne nära igen. Jag är nog aldrig så lugn, trygg och rofylld som när hon är i min närhet. Hon är kärlek.
love
Jag har precis varit hos turren och laddat upp för kvällen. Medans jag hämtade mjölk hade han ställt fram två dosor på bänken. Det är lite mysigt sådär när man inte ens behöver säga vad man ska ha, utan det räcker med ett hej. Så nu är jag redo för kvällen framför vm-finalen som jag ska kolla på. Hade Ida varit här hade vi kollat på fenomen, men i kväll låter jag min maskulina sida blotta sig och jag ska kolla på hockeyn.
Har även haft en mysig dag med min älskade syster på allum. John var visserligen också med, men han var nog inte lika road som vi var. Anledningen till att vi idag åkte dit var för att pernilla skulle köpa sig en resväska då de åker till Kreta på torsdag. Det första vi gjorde var att gå till skopunkten. Och där stannade vi i 45 minuter för pernilla hade beslutsångest över vilka skor hon skulle välja. För man kan ju inte gå till skopunkten och köpa ett par skor, det är ju trots att ta tre betala för två...
Hon fick i alla fall med sig ett par leopard-skor som lätt var hennes kap för dagen, plus två par till då...
Vidare till nästa affär och ut kommer pernilla med en påse och så håller vi på några affärer till, tills vi kommer till Carlings. Då var det min tur att få en påse.
Under lunchen klämmer pernilla ur sig fraser så som "Jag älskar allt som går att köpa", "Jag gömmer alltid mina påsar för mamma så hon inte ska se att jag har handlat och när jag sedan tar på mig något nytt och hon frågar om det är nytt så svarar jag alltid att äh, det är gammalt", "Åh, jag måste nog köpa ett par skor till", "Oftast kollar jag inte på vad jag köper, utan på priset. Är det billigare så får man ju ta mer saker. Eller?". Jag säger senare att jag har lagt upp en bild på facebook på hennes skor och undrar om hon har kollat. Då kommer snåljåpen fram i henne och hon säger "Men det är så dyrt att gå in på facebook från mobilen". Jag kollar på henne och på hennes påsar och hennes nyinköpta väska och undrar hur hon tänkte... (Observera att det ligger fler påsar i väskan)
Men nej, det är klart. Det är onödigt att spendera två kronor på att kolla facebook. På väg ut så ville hon istället lägga dessa två kronor + lite till på hatten istället:
MEN det var ju trots allt 50% så då kunde hon ju unna sig ytterligare en väska också. Redo för utlandstrippen på torsdag. Resväskan är full av kläder i påsar med prislapparna kvar. Solhatten är där och självklart en liten handväska. SÅDÄR JA! Nu är hon redo.
"Oops. 50% på diadem. Nej, då skiter vi i det!"
(I detta skede är john ute och kör fram bilen. Jag vet inte om det var för att han blev trött på vårar flams och han ville åka hem, eller om det var för att vi var för fina för att gå ut i regnet.)
Min syster är guld värd och jag älskar henne! Tack för idag!
2011-05-15
Mina fotleder värker och jag har träningsvärk i vaderna. Men vad gör det. Jag sprang 1,6 mil. Jag är faktiskt stolt över mig själv. För jag vet hur det var förr. Både Linda och Sara påpekade det för mig igår, att normalt sett så brukade jag börja protestera under försäsongen när vi hade löpt 2-3 km och gav upp och gick istället och var allmänt bitter på livet. Men någonting har hänt och jag vet inte vad. Jag vet bara att jag kan tacka Ida för det, att hon har tjatat på mig på morgonen och fått med mig. Utan henne hade jag inte sprungit igår.
Kvällen spenderades hemma hos Linda och vi gjorde pizza som blev hur god som helst. Sedan satt vi klistrade framför Tvn och hejade som tusan på Saade och det såg så bra ut till en början. Men sedan hände något och Azerbaijan av alla länder fick fira mest. Och Hanna då såklart. Terre var inte den gladaste människan på jorden då och jag hade kunnat göra mycket för att återuppleva henne besvikelse och bitterhet igen, för hon var himla rolig just då. När klockan var ett fick jag i alla fall skjuts hem och somnade som en sten. Och nu sitter jag här efter en god frukost och skådar regnet som fullkomligt öser ner utanför huset och det är nog bara en tidsfråga innan åskan kommer.
lugn
Ännu en arbetsvecka till enda. Den har gått fort och helgen kommer gå ännu fortare har jag på känn.
Jag har valt att tillbringa kvällen hemma i soffan och jag är faktiskt ganska så nöjd med mitt val. Idag har jag nämligen låtit mig själv provoceras utav människor som inte vet hur man ska bete sig som vuxet folk och smittat mig med irritation. Så eftermiddagen på jobbet blev väldigt utdragen och hopplös och suget efter att ens röra sig försvann. Tråkigt kan man tycka, men nu har faktiskt mitt inre lugn kommit ikapp mig efter ett välbehövligt videosamtal, mat och musik och jag är glad att jag ändå är själv i kväll för det var nog det som behövdes. Egentid. Fast å andra sidan hade en varm famn varit välkommet också, men den får jag vänta några dygn till på.
Idag är det även beräknat att Therese ska föda. Kul. Fredagen den 13e. Men så blir det nog inte, för än har inget hänt. Jag väntar med spänning på vad som komma skall.
Till nästa inlagg ska jag även lära mig hur man gör för att dela upp texten i stycken. Mac ska ju vara så bra, men hallå. Den kan ju inte ens ta två enter?! Grundläggande sak känner jag. Nåja. Jag avslutar med att erkänna att leendet är tillbaka. Kolla varför..
.
Jag ber om ursäkt, men jag har försökt vända henne i en halvtimma nu. Ni får vända datorn tills jag har löst det. Mac ni vet..... Det är i alla fall henne jag älskar.
torsdag
Mina ben är döda. En mil igår och fem idag plus ben-styrkebana. Jag har mot min vilja beställt träningsvärk till i morgon. Men det är ändå ganska skönt att vara igång igen. Speciellt när jag känner att våra morgonrundor har givit något. Jag har även lyckats springa bort min rumpa. Det var inte meningen, men det kanske är bra. Bra att vara lätt för om jag orkar ta mig runt åttan två varv på lördag så blir det göteborgsvarvet för mig nästa helg. Det ska nog inte vara några problem tror jag. Mitt mål är att springa snabbare än mamma. Känns som ett rimligt mål.
För fem timmar sedan lämnade jag av min älskade Ida på perrongen som nu ligger och sover på tåget upp till Skellefteå. Det kändes helt okej för ett par timmar sedan, men nu när mörkret kommer allt närmare så är det inte så roligt att tillbringa kvällen och natten själv. Helt plötsligt blir våran lilla etta väldigt stor och tom. Och tyst. Men jag trivs ändå, här hemma. I vårt hem. Men jag saknar henne och hennes famn. Jag hoppas att du sover gott min ängel.
mingel
Nu är klockan strax fem och vi ska ha försommar-mingel på jobbet fram tills ikväll. Vad det innebär vet vi inte ännu, men man skulle lämna bilen hemma i alla fall, helst. Därför tog vi vagnen idag.
Det jag vet däremot är att Melody Club kommer och spelar och dom repade för en timma sedan och man kan inte bli annat än glad i kroppen. Så just nu är folk i fullt sjå med att göra i ordning sig, fixa och dona. Det är lite mysigt faktiskt.
Imorse hade vi besikning på Turbo och han mår efter omständigheterna okej. Men tyvärr bara okej. Tänka sig vad fel man kan ha ibland. Vi var oroliga för att det var fel bak på bilen, men det var tydligen där fram. Så vi får se hur bra han blir efter lite ompyssling och medicin. Annars får vi kanske adoptera bort honom. Det vore tråkigt.
Imorgon åker min kärlek hem till Skellefteå några dagar, vilket innebär att jag ska stöka ner hela lägenheten och skita ner den så mycket jag bara kan, och sen ska jag städa den nästa vecka när hon kommer hem igen. Det hon inte vet har hon inget ont utav :) Eller så ska jag visa vad jag kan.
back
Jag har en bra anledning till att ha uppdaterat så dåligt förra veckan. Ja, inget inlägg alls har det blivit, men desto mer har vi fått gjort utanför internet.
Varje kväll har gått åt att rensa, slänga, packa och köra flyttlådor. I fredags var vi flyttlediga och även då fick vi gjort mycket nödvändiga saker.
Lördagmorgon var då flyttlasset och städningen skulle gå av stapeln. Beräknat klartid, 16-17. Klara, 12,30. Snacka om att det var guld att få sån hjälp från familjen, helt galet. Och mamma som putsade fönsterna och allt. Vi kämpade på bra och körde på för att hinna flytta ut så snabbt, men vad får man för det?! Jag söker tacksamhet bland svenska folket, fast det kanske är för mycket begärt? Skit samma. Flytten är i alla fall klar och solen skiner och jag är glad.
Igår firade vi med att ta oss till Delsjön för att sola och njuta. Ida och Sofia hoppade till och med i och om ni undrar om det var kallt så kan jag svara ja på den frågan.
Idag kör vi även igång med försäsongen. Jag vet inte om jag är så sugen på det faktiskt. Jag gillar det vi gör nu, att gå upp på morgonen och löpa innan jobbet. Det är skönt att kunna göra som man vill och ha lediga eftermiddagar. Men nu är det tydligen slut på det roliga. Bara att bita i det sura äpplet och inse att nu är det dags för att bli fit för en ny säsong. Jag hade helst sett att vi var lediga två veckor till. Men men.
Sen hoppas jag innerligt att en viss fröken fattar sig ett gudomligt bra beslut och spelar i den vita tröjan denna säsongen. Jag hade blivit så lycklig då!
en vecka kvar
Det är med värk i kroppens alla muskler jag genomför detta blogginlägg.
Efter våra löprundor denna veckan så ska vi äntligen få vila i morgon. Det vill min kropp. Men ändå var vi lite halvsugna på att köra löp-pass nummer två för dagen för en stund sedan, men vi insåg att man kan behöva vila ibland också.
Mamma, pappa, pernilla och john har precis varit här och fikat lite och kollat in mitt nya hem. Känns skönt att dom är så nyfikna och vill hjälpa till. Speciellt mamma. Hon har tagit på sig jobbet att tvätta fönsterna vid utflytten. Inte för att hon tycker det är roligt, utan för att hon har varit och köpt sig en fönsterputs-maskin. Jag vet vart mitt intresse för onödiga teknikprylar kommit ifrån.
Vi har även idag varit i lägenheten och städat ur mina garderober. Om jag inte hade fått idas hjälp, då hade jag nog inte slängt fem sopsäckar med skit. Alltså, det är helt galet. Fem säckar. Inte konstigt att jag inte fick plats med mer saker i mina garderober. Men nu är i alla fall sovrummet ur världen. Köket tar vi någon eftermiddag nu i veckan, sen är det bara småplock kvar. Känns skönt och det känns nära. På fredag är vi flyttlediga och på lördag går sista flyttlasset. Sen jobbar vi sambo.
angel
Ikväll är bara en fredagskväll utan några måsten. Vi har bakat en kladdkaka som endast är naggad i kanten, men den var god ändå. Vi har köpt öl som fortfarande står i kylen, alldeles oöppnade. Ida sover som en stock. Solen sticker in sina strålar igenom fönstret och jag känner mig alldeles varm och kärleksfull i kroppen. Det kan vara känslan som finns innanför dessa väggar, hon som ligger och sover, musiken i öronen eller bara nuet. Eller alltihop på en och samma gång.
Det är en märklig men mysig historia vi har vi två. Efter att ha skymtat henne uppe på B5, vilket sedan visade sig vara en väns bästa vän, ledde sedan vidare till att vi började umgås lite då och då med gemensamma vänner och dricka öl på Kellys. Det var inte mer än så just då. Hon flydde sedan landet för att jobba och vad brydde jag mig om det, egentligen? Inte alls skulle man kunna tänka, men det är det bara jag som vet... Jag kan erkänna att jag var nog inte den enda som tyckte det var mer än trevligt när hon bestämde sig för att ta sig till Göteborg igen. Sommaren gick alldeles för snabbt, men den innehöll mycket fint. Jag har lärt mig att saker jag intalat mig själv gällande känslor, kan jag inte hålla. Det var inte alls meningen att planera in en tältning som sedan styrdes av och vi hamnade på en filt i slottskogen och drack vin. Det var inte alls meningen att ha filmkvällar till sent på natten bara för att få vara i hennes närhet. Det var inte alls meningen att synda och dricka alkohol vid kyrkan. Det var inte alls meningen att vakna bredvid henne på morgonen. Det var inte alls meningen att känna någonting annorlunda och det var framför allt inte meningen att falla pladask. Men jag gjorde det, alltihop. Idag är inte känslan att "det var inte alls meningen" utan det jag känner just nu, det är att det var precis det som var meningen. Bara att jag inte förstod det då. Men nu, nu gör jag det.
Jag kan inte riktigt förstå hur bra allt blev och hur bra allt är just nu. Det spelar ingen roll om jag är en surpelle på morgonen, hon får mig ändå att le. Det spelar ingen roll om regnet faller ner och kylan är bisarr, hennes kärlek värmer mig alltid ändå. Det spelar ingen roll att jag känner mig fruktansvärd, för hon tycker att jag är vacker ändå. Hon älskar mig för den jag är och jag behöver inte tänka på att försöka göra mig till eller passa in, för jag har fått känslan av att jag gör det ändå. Hon lär mig saker varje dag, som att till exempel lägga in kläderna i garderoben istället för att slänga dom på golvet. Hon vet precis hur hon ska göra det också, utan att jag blir sur eller irriterad. Hon gör det på sitt sätt som bara hon kan, hon lägger på charmen. Den är otrolig. Hon är det och hon är hur fantastisk som helst. Ja, jag vågar säga det. Hon är precis det där jag någonsin önskat mig och hon är mitt allt. Det är nu jag vill nypa mig i armen för att se om det verkligen är sant att det är hon som ligger där, alldeles stilla i sängen, och utstrålar sån kärlek och värme. Hon är min och jag kommer aldrig att släppa henne och det vi har. Jag må vara knäpp och tråkig ibland, men förhoppningsvis tvärtom ibland också. Du har mig nu och så länge du vill. Man skulle kunna att jag är här för att stanna. Jag har hittat hem. Du är det bästa jag har och jag älskar dig.
coconut
Idag var första gången på två månader som vi hade en hel del att göra på jobbet. Därför var det extra skönt att det lugnade ner sig framåt eftermiddagen så vi ändå fick sluta en timma tidigare.
Vi åkte hem och bytte om direkt för att ta oss ut på fotbollsplanen och träna massa. Både styrka, intervaller, skott och målvaktsräddningar (inför korpen) i hela 2 timmar. Eller inte. Vi tog med oss ett påslakan och la oss på gräset och vilade i solen. Det var vi helt klart värda efter att ha löpt i morse igen. Vi är fan duktiga.
Väl utslagna i gräset så blev jag väckt av att en hund kom och slafsade mig i örat. Sedan kunde jag inte somna om, men det kunde tydligen Ida. Tillslut fick jag lov att väcka henne då solen gått i moln och det blev kallt. Man kan även säga som de två små pojkarna med benskydd upp till lårbenshalsen att; Nej, nu måste vi gå hem för det börjar bli mörkt. Ska avsluta detta med att klockan då var 17.28.
Nu är klockan halv nio och det är fortfarande inte mörkt. Ida har intagit spikmattan och jag undrar när hon ska resa sig och krypa upp. Snart förhoppningsvis. Hon är det bästa jag vet, så är det bara. Idag har jag även fått klartecken med lägenheten och adressändringen är gjord, mer och mer saker har flyttats och mitt namn sitter på dörren. Fast för tillfället bara med en liten lapp, men snart sitter bokstäverna fast som sten. Jag vill alltid ha mitt namn bredvid hennes.
you gonna make me stay
Nej alltså nu är det för fan skärpning på snusk-folket här på jobbet.
Jag har tidigare nämt att jag en dag råkade ut för en kiss-attack, eller ja. Jag skulle använda toan som normalt folk och möts av kiss över hela toaletten och golvet. Jag ville då med en gång skicka ett mail på DL-listan och be folk kissa I toaletten, inte PÅ. Men jag gjorde det inte. Tanken har slagit mig några gånger angående detta efteråt också, då bajsspår finns kvar, ibland klumpar. Jag vet, alla bajsar men det finns ju för fan en toaborste!!
Idag rann dock bägaren över då jag igen, som så många gånger innan, ska gå på toaletten. Jag förvanar redan nu. Inget bajs, inget kiss - men en jävla massa blod. Tjejen, ja för var det inte en tjej blir jag rädd, hade i alla fall stängt locket (tur?), men jag möttes inte av världens mysigaste syn. Spyan var inte långt borta kan jag lova. Så snart kommer jag sätta upp lappar eller skicka mail till hela kundtjänst, och inget trevligt sådant!
Jag är också jävligt trött på allt rövslickeri som försigår här. Trött, trött och trött. Hoppas det är hårigt, varmt och svettigt där inne och luktar anus. Jag hoppas att folk ser igenom och att kontentan av detta inte alls blev som någon förväntat sig. Då ska jag le, ja gud vad jag ska le.
firework
Fit, eller fitta, ja det är det vi ska bli. Alltså vältränade. Eller nej, MER vältränade. Om två månader ligger vi på stranden i Egypten och vi ska glänsa med våra kroppar. Det var därför vi steg upp kl 05,00 imorse och tog och en löprunda på 40 minuter. Den här veckan är det obligatoriskt varje dag. Fast inte bara för att vi ska bli fit, utan för att vi även ska ha möjligthet till att göra annat - så som att äta glass och packa.
Som sagt har jag infunnit mig på jobbet hela helgen men idag känns det ändå som måndag. Kort vecka är det denna veckan dessutom. Och nästa vecka också.
Timmarna idag går dock väldigt långsamt så man avlider. Men det får fungera ändå.
dagen
Påsk och vi jobbar på så gott det går. Inte för att vi har speciellt mycket att göra men det funkar. Helst av allt skulle jag vilja vara ute och njuta av vädret, men å andra sidan så tjänar vi bra nu så att vi kan få njuta lite mer i sommar.
Gårdagen spenderades hemma i Bohus med hela familjen med spel och mat. Snappsen satt där den skulle och även för pappa som fick lite känningar och han började mumla med sig själv. Typiskt honom. Men det är lite charmigt.
Therese blir även större och större och 13e maj är det beräknat. Jag gissar på en tjej, men en lite kille hade med suttit fint, helst om Matte fick bestämma. Fast egentligen spelar det ingen roll. Jag kommer att vara glad vilket som.
Om allt går som beräknat så kommer jag att om två veckor kunna kalla mig sambo. Eller vi. Jag längtar. Så de närmsta två veckorna kommer innhålla jobb, träning och packning. Men det gör mig ingenting, det kommer ju leda till något bra. Det känns bara helt rätt.
Gårdagen spenderades hemma i Bohus med hela familjen med spel och mat. Snappsen satt där den skulle och även för pappa som fick lite känningar och han började mumla med sig själv. Typiskt honom. Men det är lite charmigt.
Therese blir även större och större och 13e maj är det beräknat. Jag gissar på en tjej, men en lite kille hade med suttit fint, helst om Matte fick bestämma. Fast egentligen spelar det ingen roll. Jag kommer att vara glad vilket som.
Om allt går som beräknat så kommer jag att om två veckor kunna kalla mig sambo. Eller vi. Jag längtar. Så de närmsta två veckorna kommer innhålla jobb, träning och packning. Men det gör mig ingenting, det kommer ju leda till något bra. Det känns bara helt rätt.
Afrikaner och bananer
Långfredagen är här och ja, den har varit lång. Fy fan. Att stå upp i tretton timmar och besvara frågor så som vart toaletten finns, ja för vi fick knappt några andra frågor, är sjukt långtråkigt och tröttsamt. Benen vill helt enkelt inte bära mig just nu och energin är som bortblåst och mat saknas i depåerna då vi fick afrikana till middag och jag tål inte curry. Men jag är glad ändå. I detta nu sitter jag nämligen på vagnen påväg på mot en liten after work med ida och Fia bland annat. Dock ser ölen långt borta ut då första munnen kommer slå, eller så kanske man ska dricka ändå. Man blir ju tydligen mätt på öl. Vi får se vad som händer. Imorgon ska jag i alla fall jobba och resten av helgen med, och nästa vecka. Inte för att jag fått ut något vettigt i detta inlägg men det var lite tidsfördriv. Tänka sig, snart är jag framme. Då ska jag ta ida i min famn och krama henne hårt och sägs att hon är det bästa jag vet.
feeling
Aboslut fick löparskorna sig en omgång igår och det känns lite, lite lättare för varje dag. Om en månad och några dagar är det Göteborgsvarvet.. ja, vi får väl se hur det blir med det. Om inte annat så ska jag vara fit på stranden i Egypten i juni. Jag längtar!
Efter en runda, sol och handling så var vi påväg hem och plötsligt stannar tre små nätta stockholms-tjejer oss och undrar om vi har startkablar. Inget emot stockholmare, men det syntes på dom att dom inte hade några i alla fall. Innan Ida hinner svara och jag hinner tänka så svarar jag självklart ja. (Tack Ingelsta för priset som matchens lirare säsgongen 07/08).
Jag ber Ida köra runt till tjejerna och jag får en blick och en fråga som jag inte alls hade något svar på "Men vet du hur man gör då?!!" Jag önskar att mitt svar var ja.
Men tur att det finns instruktionsmanualer och frivilliga män som kan det där med startkablar. Bilen sattes igång och tjejerna var mer än supernöjda. Det är vid sådana tillfällen man inte kan göra annat än att le och vara stolta över vad vi faktiskt gjorde. Vi rullade sedan vidare ner till storkgatan och hade en fin avslutning på kvällen.
I detta nu har jag varit på jobbet i en och en halv timma och när klockan står på 16,15 så är det dags för hemgång. Inte mig emot. Och ikväll är det återigen dags för match med Mitt Favoritlag och vi ska vinna och jag ska göra mål.
Efter en runda, sol och handling så var vi påväg hem och plötsligt stannar tre små nätta stockholms-tjejer oss och undrar om vi har startkablar. Inget emot stockholmare, men det syntes på dom att dom inte hade några i alla fall. Innan Ida hinner svara och jag hinner tänka så svarar jag självklart ja. (Tack Ingelsta för priset som matchens lirare säsgongen 07/08).
Jag ber Ida köra runt till tjejerna och jag får en blick och en fråga som jag inte alls hade något svar på "Men vet du hur man gör då?!!" Jag önskar att mitt svar var ja.
Men tur att det finns instruktionsmanualer och frivilliga män som kan det där med startkablar. Bilen sattes igång och tjejerna var mer än supernöjda. Det är vid sådana tillfällen man inte kan göra annat än att le och vara stolta över vad vi faktiskt gjorde. Vi rullade sedan vidare ner till storkgatan och hade en fin avslutning på kvällen.
I detta nu har jag varit på jobbet i en och en halv timma och när klockan står på 16,15 så är det dags för hemgång. Inte mig emot. Och ikväll är det återigen dags för match med Mitt Favoritlag och vi ska vinna och jag ska göra mål.
