onsdag

Jag började inte gråta igår. Men nu är det inte alls roligt mer. Men jag fick mig ett skratt mellan smärtattackerna då min kära läkare berättade att han har försökt att följa bloggar ifrån New York, men det ända han hittar är blonda, svenska tjejer med en mugg kaffelatte i handen framför en gul taxi och poosar. Och han berättar det med en liten lätt bitterhet i tonen.

Hade jag fått gissa innan igår hur hans fru såg ut så hade jag trott att det var en blond tjej med liten rumpa och stora bröst som tycker om att gymma och äta jordgubbar till lunch, men nu vet jag inte längre. Kanske hon är en lite, småtjock brunett som älskar att mysa med kossor. Som sagt...jag vet inte.


Idag är det onsdag och halva veckan har gått, vilket jag inte tror någon har missat. Jag ska till gymmet sen för att sedan åka till Lundbystrand och hälsa på mitt kära lag. Sen ska jag vara hemma lagom till Bonde Söker Fru. Det och Ensam mamma söker är ju lätt det bästa på tv-tablån en höst som denna.
Sen hoppas jag att blåsten avtar så vi får somna ikväll, vilket det var värre med igår.

Och idag har även Ida namnsdag och jag, hennes uppvaktande flickvännen, hade givetvis glömt detta. Jag ska kompensera. Alltid inklusive moms.


anusont

Just nu är jag på superbra humör. Om två minuter kan det vara precis tvärtom. Denna dagen alltså. Jag är uppsvälld som en minigris som får äta pizza och spagetti varje dag och har ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag fick för en stund sedan 15 min tid till att bara sitta med benen på skrivbordet. Obekvämt kan man tycka. Men ibland är det ett måste. Nej, nu ska jag på skattjakt efter ytterligare en värktablett, sen ska jag jobba.

I eftermiddag är det nålan igen. Gud vad jag längtar, eller inte. Jag kommer börja lipa!


måndag

Ansökan är inskickad och klar. För en halv minut sedan skickade jag det. Jag hoppas dom fastnar för vad som läser. Så nu får vi vänta och se.

Helgen har gått snabbt. Det började med att vi i fredags var och tränade, sen åkte vi hem och hade myskväll. Lördagförmiddag och vi skulle åka till stan och när vi kommer ut frågar Ida vart jag har gjort av min cykel och skrattar. Jag ställer alltid min cykel på samma plats. Men den här förmiddagen var det ingen cykel där. Allt som fanns kvar var ett uppklippt lås. Någon har alltså tagit sig in på våran gård, på natten, och gården är låst, klippt av låset och tagit sig ut igen. Man måste ha nyckel för att komma både ut och in. HUR KAN DETTA HÄNDA???
När min ledsna min gör sig allt mer tydlig så får hon lite dåligt samvete och slutade skratta. Men det gör ingenting. Man får skratta, det var trots allt lite roligt. Men det blir inte lika roligt när jag hittar idioten som cyklar på min cykel. Eller ännu bättre, inte roligt för den som får ett samtal från mig då personen har lagt ut en cykel på blocket.
Så gör man inte. Mitt är mitt. Jag sätter min högra hand på att det var en somalier.

Helgen fortsatte i alla fall i lugn ton och igår var ida den sjukaste på hela jordklotet nästan. Jag fick pyssla om henne och idag mår hon bättre. tacka mig för det! =)

Idag är det ny jobb-dag och den kunde ha börjat bättre. Jag trodde jag skulle dö av hunger vid tio. Inser då att jag varken har rikskuponger, passerkort eller plånboken med mig till jobbet. Så jag fick så snällt sitta kvar på min stol och dricka vatten och snusa. Man skulle kunna säga att jag är fast. Jag hoppas dock att någon vänlig skäl vill släppa ut mig sen och att jag får gymma, trots att jag inte har mitt kort och att tillslut jag lyckas åka vagnen hem utan att någon kontrollant hoppar över mig.

Sen för att få skryta lite de sista så har vi semester om en vecka. Istället för att spedera den i Egypten, som tanken var från början, så ska min älskade äntligen ta med mig upp till norr och jag ska få känna den där norrlandsluften jag aldrig har känt. Om det finns snö så ska vi rulla i den. Annars får vi hoppa över det. Jag ska hålla hennes hand när planer lyfter och jag ska säga att jag älskar henne och tacka henne varje sekund för att hon är min och att jag får finnas vid hennes sida. Tillslut ska vi köra husbil hem och den färden kan bara bli bra!

söndag

Söndagskänslan infinner sig i min kropp och det är just för tillfället väldigt mysigt. Jag känner mig lugn och trygg. Jag vet inte vart känslan kom ifrån, men jag trivs med den. Jag ska behålla den, precis här som den är just nu.
Vi har haft en lång frukost framför nyhetsmorgon och att det idag är 10 år sedan World Trade Center kollapsade är det väl ingen som har gått miste om. Vi båda har suttit som små tysta möss i soffan och bara lyssnat och kollat. Det är sjukt, vad som egentligen hände den dagen. Det är något man aldrig kommer glömma. Någon gång jag ska åka till New York och besöka den platsen. Hand i hand med henne jag älskar mest.
Jag har precis nu skrivit klart min ansökan till polishögskolan också och den ska nu bara skickas in. Men jag ska vänta en stund till, tills ikväll. Jag ska fundera på om någon ska få läsa igenom mitt personliga brev först. Kan vara bra, eller så skickar jag bara. Jag ska som sagt fundera på det.
Ida har prcis åkt in till stan för en söndagsfika och jag ska strax åka till gymmet. I fredags sprang jag två minuter, fast jag egentligen inte fick. Men jag tänkte att det var samma sak som att springa till vagnen. Och det var skönt. Mest av allt vill jag bara ställa mig ute på en innebandyplan nu och köra så det ryker. Den dagen kommer snart. På tisdag ska jag be honom lite snällt, så kanske jag får ett "Okej, du kan vara med så länge det känns bra. Men om du får ont..." så avslutar jag hans mening med "..så går jag av direkt". Ja, jag har varit där förut. Äsch, nu ska vi vara positiva.
JAPP, då gick jag.

fredag igen

Äntligen fredag, igen! Det är för härligt.
Veckan på jobbet har gått bra och det börjar bli roligt igen. Hoppas det bara inte är denna veckan känslan är så. Nej, jag tror nog inte det.

Jag berättade ju även att innebandyn ligger vid sidan nu ett par veckor. I veckan har jag fått två nya behandlingar och jag kan berätta att det är inte alls skönt. Två till är inbokade, sen hoppas jag att allt är okej.
Jag vill spela igen och inte bara sitta vid sidan och kolla på. Det är ganska så mycket tråkigare. Men jag har fördrivit min tid och varit på gymmet istället, tillsammans med de stora killarna framför speglarna och de fria vikterna, så det har fått duga. Min fredagseftermiddag ska också spenderas där tillsammans med min kärlek. Men vi ska inte hångla på mattorna på den fria ytan där folk strechar. Jag tycker inte att man gör det. Är man på ett gym ska man träna. Hångla kan man göra när man kommer hem! Så jag hoppas att jag slipper se det igen.

Kvällen ska sedan spederas i tvättstugan och framför TVn men otroligt bra TV-tablå. Den är värdelös nu för tiden, och det ser inte ljusar ut heller. PLUS att det knappt inte alls har kommit ut några nya bra filmer. Kasst.

I helgen ska vi även plocka svamp har Ida kommit på. (Det är just därför jag älskar henne så mycket, hennes spontana idéer) Så det är bara att rota fram stövlarna, hitta en smidig pinne till käpp och ge sig ut i skogen. Det kan nog bara bli mysigt. Jag ska dessutom se till så vi kan hitta en sjö så vi kan bada. Jadå, man kan fortfarande bada. Jag hade en kund som berättade det för mig idag, att hon hade badat igår. Så det går nog allt.

Nej, om man skulle jobba de sista två timmarna nu då. Sedan tar jag helg och det ska bli alldeles förjävla underbart!

måndag

Dåligt med text och uppdatering här på senaste. Inte allt för mycket har hänt. Jag jobbar, äter och sover. Jag spelar ingen innebandy för tillfället, utan det får vänta ett par veckor då en inflammation har valt att besöka mitt knä. Jag har fått två behandligar med akupunktur förra veckan och ska få två till denna veckan. Den första utav de två imorgon och oj vad jag inte alls längtar till smärtan. Men så länge det hjälper, så kommer jag lägga mig där vecka efter vecka..
Har för en gångs skull inte ångest för att gå till jobbet imorgon. Det är redan tisdag, snart helg.
Nu väntar duschen, efter ett effektivt gympass ikväll, och sen ska jag krypa ner i sängen.

destination sky

Även ifall nattens sömntimmar inte var så många som jag hade behövt så har jag, precis som jag trodde, sovit som ett litet barn. Tryggt och djupt. Mest av allt hade jag helst legat kvar i sängen i morse och sovit lite till och ha en lugn morgon, men har man ett jobb som kallar, ja då har man inget val.

Dock hade jag tur, för idag svarar jag inte i telefonen, utan jag kan istället sitta med musiken ipluggad i öronen och bara knappa på alla tagenter jag kan komma åt. Det är sådana här dagar jag älskar mitt jobb, när man får komma hit och få en glad överraskning och inse att det gör inte så mycket om man är supertrött ändå.
Dessutom får jag även lite tid till att ha dejt med Linda lite då och då. Vi har precis haft förmiddagsdejt, snart ska vi ha lunchdejt och senare kanske jag till och med får ha en eftermiddagsdejt med henne. Hon är allt bra fin hon, min kära vän.

Ikväll har vi match. Ingen press men alltså, vi kan ju omöjligt vara nöjda med en förlust. Nej, jag känner mer två-siffrigt. Vi får se vart det slutar. Jag är grymt sugen i alla fall, det ska gudarna veta.


en sån där bra tisdag

Snart är denna arbetsdag slut och jag måste erkänna att de senaste dagarna har flugit förbi.
I söndags var jag hemma hos mamma och pappa och åt mat och kladdkaka och blev ompysslad, så som bara dom kan göra. Det är allt bra fint ibland.

Igår försvann dagen på jobbet som om någon knäppte med fingrarna. Helt sjukt fort gick det, trots att det var måndag. Efter det var det träning och jag ser så mycket fram emot att serien ska dra igång. Det känns som om allting är helt nytt och att det kommer bli superbra. Jag har svårt att tro att vi skulle misslyckas denna säsongen faktiskt! Det är dock mycket kvar att slipa på, men förutsättningarna är bra och framtiden ser ljus ut.

Idag ska jag städa och handla mat. Det är bajstråkigt, men det är ett måste. Annars blir det en lugn kväll och jag ska bara längta efter att få krypa ner i sängen och sova som ett litet barn hela natten. Förhoppningsvis har grannen ovanför gett hoppet på att lära sig spela el-gitarr också, för gud vad gräsligt det lät igårkväll. 

Sen har jag sådana där små fjärilar i magen idag också. Det är märkligt, efter alla dessa hundratals dagar, men samtidigt väldigt, väldigt mysigt.


lördag

Vilken fin kväll vi hade igår! Strax innan sju kom min fina familj och hämtade upp mig och jag kände redan på stämningen då vilken fin kväll vi skulle få. Då Matte körde så blev det vatten för honom, men han såg till att vi andra drack öl. Jag hann inte mer än bara säga hej så hade han öppnat bagaget, där det för övrigt låg tre lock öl, och gett mig en. Så det vara bara att tacka och ta emot. Men han hade självklart en baktanke med det.
En timma senare var vi igång med våran femkamp, eller ja, sjukamp. Vid elva var vi klara. Jag önskar nu att jag skrev att det var jag som vann, men jag väljer istället att vara ärlig. Matte blev segraren. Undra varför... nästa gång tror jag allt att dom får ta bussen in. Men jag kom i alla fall inte sist, vilket var tur. Det gjorde nämligen Pernilla. Grattis!
Pappa var även så duktig så han vann lite vinster under tiden, bland annat gosedjur till Adam och givetvis stjärnvinst. Tillslut låg adam gömd under alla saker. Och jag och Matte fick våra stjärnvinster till slut också. Så nu är det fullt med choklad här hemma som bara väntar på att få ätas. Den kommer nog räcka ett bra tag.
Kvällen var i alla fall superfin. Dock fattades det att jag vann och att Ida var med, men hon kommer att få en ny chans. Och jag kommer vinna nästa gång.
Idag har jag haft en mysig dag alldeles med mig själv. Efter att ha hämtat våran bilstereo, som tagit säkert minst två månader, så åkte jag till stan där jag fick träffat My en snabbis. Det var verkligen inte igår, men det var trevligt. Fick även handlat lite och avslutade med Condeco. Visst, kanske ser ut och verkar tråkigt att gå och äta mat ute själv, men nej, faktiskt inte. Jag hade faktiskt supermysigt och jag kunde sitta och glo och kolla på massa människor som passerade och tänka tankar om dom för mig själv.
Efter det tog jag vägen förbi hemma, lämnade saker och tog med mig en filt och en bok och satte mig ute i gräset. Alltså hallå vilken rofylld stund jag hade. Jag bara njöt av att få sitta där alldeles tyst i min ensamhet och låta solens strålar regna över mig. Ni vet vissa sådana lyckofyllda stunder man aldrig vill ska ta slut - det där var en sådan stund.
Men det var några timmar sedan. Solen har gått ner för längesen och det börjar bli dags för sängen. Och det är nu det blir mer påtagligt att man är ensam. Kvällar och morgonar. Det är inte det att jag saknar ihjäl mig och inte klarar mig själv, även ifall det kan verka så, det är bara för att jag tycker att det mysigaste som finns är att få krypa ner i soffan och sen sängen och ligga tätt intill och när man vaknar så är det första man möts av kärlek och närhet.
Men fina ord gör det hela mycket bättre. Nej, nu låter jag superblödig och får det att låta värre än vad det egentligen är. Grejen är bara att jag är kär, helt galet kär och jag har aldrig känt på samma sätt innan. Och jag gillar ändå känslan av att sakna för att jag vet att när hon kommer hem, då får vi alla dom där kvällarna och morgonarna igen. Och för dom stunderna kan jag vänta hur länge som helst.

fredag

Jag har nu varit vaken i ungefär fyra timmar. Min älskade har varit uppe och smygit runt i morse och hon har trott att jag har sovit, men jag har bara lurats. Rävsova är min grej. Jag steg i alla fall ur sängen för tre timmar sedan för att sätta mig i en bil mot Landvetter och jag hatar att lämna henne där, men jag vet att hon kommer tillbaka. Så just nu är Ida på Arlanda. Jag har koll så hon kommer fram. Planet landade 07,30 och nästa mot Umeå går om en kvart. Sedan är hon framme där hon behöver vara just precis nu.
Jag saknar henne dock redan, men jag får se det ifrån den ljusa sidan. Jag får sova tills jag vaknar imorgon och jag får hela sängen för mig själv. Och en helg helt med mig själv, det är inte fel det heller. Men allra bäst är allt med henne bredvid.

Ikväll ska jag till Liseberg med hela familjen och vi ska ha våran årliga femkamp. Dock så kommer jag att få köra dubbelt, både för mig och Ida men jag ska vinna åt oss! Jag har på känn att det kommer bli en fin kväll. Dels för att jag får vara med min fina familj och dels för att solen skiner över Göteborg idag. Jag har även tänkt att få med mig mamma eller pappa upp i Atmosfear, men det är ännu bara en tanke. Det kanske är jag som backar ur.

Okej, nu går planet om fem minuter och jag ska börja jobba nu. Jag hoppas på en lugn dag, men det känns långt bort. Men hoppet är det sista som överger en har jag hört.


Jag älskar dig och jag går ingenstans utan dig.


rundtur

Jag skojar inte när jag säger att gårdagens träning, ja alltså, det kan vara den värsta jag har genomgått, någonsin. Men jag lever idag och träningsvärken skymtas inte ens bakom knuten. Kanske imorgon..

Nej alltså, det går dåligt med det här inlägget idag. Jag ger upp. Jag är hungrig också. Tur vi slutar snart. Hem, byta om och iväg. Stress är aldrig bra för kroppen har jag hört.

Okej, en sista notis. Det står just precis nu två fotbollskillar i 12-årsålder i full mundering på planet under mig och väntar på sin varma choklad från kaffemaskinen. En ovanlig syn här på Telia. En ovanlig, men ganska så rolig sådan.

sparroooow

Tisdag, en lugn sådan för min del. Värre för de andra stackarna som har telefontid här idag. Alltså, det är sjukt. Jag trodde folk hade semester och var ute och reste, men icke. Man sitter väl hemma framför datorn och surfar istället och när det inte fungerar, ja då slår man det vackra numret på fem siffror. Men jag ska inte vara bitter. Jag sitter hellre här än ligger hemma och kräks. Det räckte med en vecka.

Innebandyn har dragit igång på riktigt och då menar jag att vi äntligen har fått gå in i hall. Sjukt, sjukt kul. Idag ska vi dock ha backträning, men det finns nog en bra anledning till det med.
I helgen gick den årliga tuneringen av Båstad Outdoor Open av stapeln. Jag och min kärlek åkte ner lördagförmiddag, kollade en match och åkte hem. Kanske kan tyckas tråkigt, men jag känner att jag gjorde rätt val. Jag tror mig veta att om jag hade varit där nere hela helgen hade jag garanterat ångrat någonting, och det är aldrig kul att känna att man ångrar någonting, så därför hade jag en fin helg hemma istället.

Pernilla har även fyllt 20 år och detta har vi firat. I fredags var det kalas med hela smala släkten och i lördags var det fest. FF, eller inte. Mamma diskade. Precis så som Pernilla ville ha det, egentligen, så hon själv slapp. Men det är nog ingenting hon har uttalat.
Vi hamnade i alla fall tilllsut på Avenyn, men då vakterna på Parkan var bittra för kvällen så forsatte kidsen till Valand och jag och Ida åkte hem. Jag tror vi gjorde ett bra val, för söndagen var inte alls så tuff som den kunde ha varit. Tacka gud för det.


Om sex veckor har vi semester, igen. Det är faktiskt inte så långt kvar. Dock vet vi inte om vi ska åka till Egypten, eller om vi ska åka till vårat nya hus. Beroende på om köpet går igenom. Eller ja, vårt och vårt. Idas och hennes fars hus. En fin boningsvilla, mitt ute på vischan i norrlands mörka skogar med tre mil till närmaste mataffär och fler sjöar en befolkning. Men blir det köp, ja, då har Ida lovat mig att jag ska få äga en liten del. Kanske toaletten, eller grovingången. Eller en grästuva. Inte ett utedass i alla fall, för ett sådant finns det inte. Ja, jag tycker också det är konstigt.


lycka

Tänk att ett sms med några få ord kan få en så glad. Josse kommer hem igen och det har gjort min morgon.

Mer senare.


god kväll

Jag gillar egentligen inte små kryptiska inlägg, men ibland blir det så. Man kan inte alltid vara sugen på att blogga när annat kommer upp.
I vilket fall som helst.
Så sen sist. Imorgon har jag jobbat två veckor sedan jag kom tillbaka från semestern. Det har gått fort, men jag hade gärna varit ledig också. Jag har fortfarande inte riktigt kommit på att jag faktiskt inte har semester längre. Eller jo, jag ljög. Den här veckan har varit satans så hektisk. Men i morgon är den slut. Jag bestämde mig i sista sekund att jobba kväll. Kanske för att jag vill sova i morgonbitti, annars vet jag inte varför. Jaja, nu är det så och jag får bara göra det.
Förra helgen var vi på fest hos Sofia och det var en trevlig liten tillställning. Det var värt att vara bakis på söndagen. Däremot vet jag inte om jag har lust att vara det snart igen.
Veckorna som kommer innehåller mer än vad jag har vant mig vid, då vi inte haft några gemensamma träningar eller något annat, utan bara tagit dagen som den kommer.
På lördag ska jag och min kära syster ta en tripp ner till Falkenberg och morfar som fyller år. Jag är inte bitter, men vem väljer att ha ett 78-årskalas en lördagskväll? Han. Samtidigt som jag vill åka ner, just för att få träffa dom och ta vara på det, så känns det surt att behöva köra hem själv i mörker. Men jag vet att det kommer att vara värt det.
På onsdag är det begravning. Tror jag inte behöver säga så mycket mer om det. Jag har i alla fall nämnt det.
Veckan efter fyller Pernilla 20 och hon har ingen aning om vad hon önskar sig. Som vanligt. Så jag måste även sätta igång min hjärna och börja fundera på vad jag ska försöka hitta på till henne.
Min brorson Adam börjar även att växa så smått. Snart är han två månader. Jag hoppas att jag träffar honom snart igen. Vi ska även ha grillkväll hos Matte och Therese när dom har slutat äta pulver. Jag hoppas dom gör det snart, i alla fall innan sommaren är slut. Dom är helt klart dom bästa!
Nu ska jag förövrigt krypa ner till den lilla fisen som legat i sängen sedan klockan sju. Inte konstigt då vi inte fick sova så mycket i natt. Jag skrev ju tidigare om våran utflykt igårkväll. Vi får i alla fall som sagt sova ut och jag längtar tills imorgonbitti när vi vaknar upp och inte behöver stressa, utan bara kan njuta av att täcket är varmt och att luften vi andas består av kärlek. Godnatt.

ge

Idag är vi trötta då vi igår kl 23,30 gjorde en utflykt till landvetter flygplats. Lite sömn känns efter ett tag, som nu ungefär.
Igår hade vi annars en fin kväll hemma hos Sara och fick mat och kladdkaka. Det är mysigt att få komma bort och äta lite ibland. Sånt där man måste göra lite mer ofta helt enkelt.

Ikväll är det bara myskväll och jag ska göra eftermiddagen och kvällen till den bästa. Och jag ska försöka hålla ögonen öppna fram till 22 i alla fall. Det är värt ett försök.




Det är oundvikligt att inte tänka, men jag vet att du har det bra nu.



kaos

Ja, det är precis vad jag känner idag. Kaos. Ett stort svart kaos. Telefonerna ringer stup i ett, mailen flödar, samtal som ska ringas överallt och ändå blir ingenting som det ska, det blir bara värre. Och till det har jag fått äran att vara ledare för mitt team denna veckan. Det är tisdag och jag vet inte vart det ska ta vägen. Jag älskar att vara tillbaka på jobbet!

Jag slutar dock om 2½ timma. Då ska jag gå hem och inte tänka på något som har med jobb att göra.

pussel

Jag kan inte med ord beskriva min känsla i kroppen. Jag har fått något slags rus idag. Jag har varit mest glad och lycklig hela dagen. Kanske för att vi har haft en bra helg? Jobb och fest hos fröken Furberg och en bra utgång. Och jag kände mig till och med fit. Kanske för att hon är det vackraste i världen? Och kanske för att vi en kväll som denna inte har några måsten. Vi kan krypa ner i sängen när som helst och bara kramas och vara precis här och nu. Som typ nu. Ni kan kalla mig sentimental (jag lärde mig det ordet igår).

tillbaka

Måndagen den 11e juli 2011. Jag har inte längtat till denna dagen alls. Min semester är slut och jag är åter på jobbet. Fyra veckor har redan gått och fort gick det också.

Om vi börjar med Egypten så var det hur bra som helst. Varmt, men skönt. Vi har badat och vi har tagit vårat dykcertifikat. Så nu är vi certifierade dykare, inte helt fel. Vi fick möta muränor på tre meter, färg-glada koraller, fiskar i stor stim och fiskar som kom och hälsade på oss när vi satt där nere på botten. Det var helt underbart och jag hade gärna suttit på den båten nu. Då skulle vi precis ha ätit lunch och fick sova lite middag innan det skulle vara dags för nästa dyk. Vi har fått mersmak och vi ska boka ny resa så vi åker i september igen, och då står ytterligare en kurs på tur, nämligen en avancerad och 30 meter neråt i det djupa blå.

Vi har nu varit hemma i en vecka och det är alltid lika skönt att komma hem.
Senaste veckan har varit mycket fram och tillbaka. Idas familj har äntligen bestänt sig för att flytta ner. Så i onsdags kom de ner och skulle kolla på lite hus runt omkring stan och förhoppningsvis hitta någonting som dom fastnade för innan dom åker hem. Pappersbunten var tjock med massa hus som var intressanta. I torsdags var det dags för att kolla på första huset och ja, där satt den. I fredags var papperna påskrivna och huset deras. Jag förstår Idas lycka av att få ha dom nära och det strålar om henne. Vilken familj hon har!






Den tunga delen har försäsongen är över, nu kommer det roliga igen. Men först några veckors ledighet, fast med egenträning. Ska även ta mig i kragen och åka hem i veckan. Det tar emot och det är därför jag skjuter på det. Jag fruktar dagen som kommer då vi alla ska gråta ikapp. Men tills det är dags att prata om det, så låtsas jag som ingenting har hänt och allting är bra. Det blir lättare då.



Jag ångrar att jag inte har varit hos dig innan allt blev som det blev. Jag ångrar det varenda dag. Men jag erkänner det, jag är för svag för att inse vad det är som händer, innan det är för sent. Jag klarar inte av det helt enkelt, utan intalar mig själv att om jag väntar lite längre, så blir det kanske bättre. Men inte den här gången heller. Istället gick det rakt utför, alldeles för fort, och nu sitter jag här. Vi är en man kort och vi har sorg. Men det är livets gång, tydligen.. Men jag vet att du har det bra nu och att ni har hittat varandra. 
Dock kvartstår; man vet inte vad man har, tills man förlorar det.


äntligen

I söndags eftermiddag började våran efterlängtade semester. Precis i lagom tid. Vi kommer befinna oss utanför Telias väggar i en månad, och utanför Sveriges gränser i två veckor. På måndag åker vi nämligen. Efterlängtat. Ska bli otroligt skönt och vi ska äntligen få dyka igen.
Igår hade vi en mysig dag på IKEA och med oss hem fick vi lite småsaker och ett nytt soffbord. Så nu känns det lite som om vi har fått ett nytt hem. Tänk att så lite kan göra så mycket. Därefter träning och äntligen var Linda med och tränade, för ja, det är dags för henne att komma till rätt lag. Och detta är jag väldigt glad för.
Även idag har vi tränat och vi tog oss an milen. Backar, backar och åter backar. Vi klarade det, men det var knappt. Kroppen behöver snart en vilodag, men det blir tidigast på fredag. Å andra sidan måste vi vara fit när vi väl är där nere. Kvällen har tillbringats hemma hos Bella och vi blev bjudna på lyxmat, nämligen grillad lax. Strålande kväll, strålande sällskap.
Nu har vi landat hemma och jag älskar vårt hem. Förutom att vi kanske hade behövt lite mer utrymme så passar det ändå. Jag trivs här, precis här vid hennes sida, och så ska det förbli.

onsdag

Onsdag. Arbetarna på andra sidan gatan fortsätter att slå ner långa stål-pelare i marken. Skärmarna skakar, stolen skakar och glaset skakar. Precis som vanligt.

Inatt trodde jag dock att jag skulle få hjärtstillestånd. Det är inte bra för hjärtat att vakna mitt inatten utav att man hör att någonting trillar ner i lägenheten. Men jag tänkte att jag kanske bara hade inbillat mig, eller drömt att något trillade ner. Så jag la mig ner igen och försökte sova. Efter fem minuter trillar verkligen någonting ner och det låter som om det är glas som fallit eller att någon kastat något genom rutan, och jag var ytterst nära att bajsa på mig, börja gråta och få hjärtsnörp.
Ida, som har börjat sova med öronproppar, fick ett trevligt uppväckande av mig då jag försökte slita henne över mig och samtidigt skriker att det är någon i lägenheten eller att något trillat ner. Som tur är, är hon modigare än mig och vågar sig först ut i köket. Tro min förvåning när allting är som det ska i köket och jag fattar ingenting. Däremot har fästet i duschen trillat ner och allting som stod på. Tänk om jag sovit själv. Gud, jag hade avlidit!

Igår spelade vi även sista korpenmatchen innan uppehållet och vi förlorade. Jag gillar inte att förlora, men det är bara att gilla läget. Man kan inte alltid vinna.

Idag har vi träning och jag längtar efter att få göra bort min träningsvärk efter måndagens pass. Ja, precis som jag trodde så skulle träningsvärken visa sin bästa sida. Jag kan knappt knyta mina skor.



Magkänslan är fin. Hon är underbar. Mer än så behövs inte. Hon har allt det där jag någonsin önskat mig och jag ska ge precis all min kärlek till henne som jag kan ge.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0